Min kollega Maarit Nilsson Polet kom instormande på jobbet en gråmulen höstmorgon 2008 och var alldeles lyrisk efter ett besök hos Galleri Charlotte Lund i Stockholm. Där hade hon sett en utställning med Jenny Granlunds teckningar och tyckte att vi absolut måste bjuda in henne att ställa ut här i Södertälje. Jag tyckte det var en mycket god idé och att det också kunde vara ett bra tillfälle att visa Charlotta Abrahamssons trådinstallationer. Dessutom en möjlighet att få bjuda in en traktens son, glaskonstnären Jonas Rooth.

Jenny Granlunds stora teckningar består av ett sammelsurium av olika mönsterinslag, tryckbokstäver, moln, blixtar och slingrande växter allt utfört i blyerts. Hon håller sig inom en gråskala mest och utnyttjar flitigt grafitens olika nyanser – mjukt – hårt om vartannat. Hon ritar och suddar på stora uppspända papperssjok. Hennes stora graffitiinspirerade teckningar har underfundiga titlar som ”När tron packade ihop och gick hem” eller ”En orubblig känsla av olust”. Motivvärlden skulle man kunna jämföra med 1970-talets psykedeliska bilder. Här i utställningen har vi valt att visa fyra teckningar med de ungefärliga måtten 150×300 cm.

Charlotta Abrahamsson hade gjort ett starkt intryck på mig då hon deltog i samlingsutställningen ”Nymålat” på Konstakademien i Stockholm 2007. ”Nymålat” visades i akademiens Östra galleri. Hennes bidrag i utställningen bestod av ett stort antal svarta trådar. Trådar hon spänt från tak till golv i den del av rummet hon tilldelats. Rummets belysning tillförde också ett spännande skuggspel. För att kunna förklara närmare för mina arbetskamrater vad jag sett, blev det – ”Det ser ut som om hon sytt ihop rummet med svart tråd”. Här i konsthallen utnyttjar hon utrymmets fulla volym och lägger till ett antal skulpturala vita former, som belyses med färgat ljus.

Jonas Rooth är en gammal bekantskap. Vi träffades 2005 i samband med att han utförde ett konstnärligt utsmyckningsuppdrag på Ljungbackens Äldreboende i Järna. En stor installation i husets entrétak fylld med fantasifulla glasblommor i starka klara färger. Det är spännande för att han klär sig i samma färgskala: illgrön, skarpt gult, knallrött, orange etc. Sedan 1993 blåser han själv sitt såkallade studioglas i egen hytta. I Jonas Rooths tidigare glaskonst kan man se tydliga influenser från det venetianska glaset och svensk kurbits.

Vi hoppas att ni, våra besökare, ska finna att utställningen tillför sommaren 2011 en upplevelse att ta med in i höstmörkret.

Välkomna till Södertälje konsthall och ett särskilt välkomnande till Charlotta, Jenny och Jonas.

Södertälje den 24 maj 2011

Kristina Möller, curator