Wieland Förster genomlevde som 14-åring de allierades svåra bombningar i andra världskrigets slutskede över Dresden. Två skulpturer som mycket starkt påverkats av denna upplevelse har han utfört varav en återfinns i en av Södertäljes små parker. År 1980, vid 50 års ålder, valdes Wieland Förster till vice president för Akademie der  Künste. När Försters konst ställdes ut i Södertälje konsthall 1982 var det den första utställningen av hans verk i väst. Han är bosatt och verksam i Berlin.

Vägen till förvärvet av skulpturen ”Sörjande man” och till dess slutliga placering i den lilla parken vid Torekällskolan har varit lång och händelserik och omfattar mer än 10 år. Det började redan vid årsskiftet 1976-1977 då Per Drougge besökte Rostack och Östberlin. I Barlachparken fick han se en stor mansskulptur av en för honom okänd konstnär. Konstnären var Wieland Förster som han senare kunde besöka i hans ateljé i en nedlagd mjölkbutik. År 1980 fick Södertälje via Svenska Institutet medel till en utställning med Försters verk. 1982 kom utställningen till stånd och 1982-1983 kunde vårt exemplar av ”Sörjande man” gjutas i Östtyskland. En tid var skulpturen placerad i Invandrarbyråns reception, där den väckte starka känslor hos besökare och personal. När platsen ute i det fria blev verklighet och parkavdelningen hittat lämpligt stenfundament, kunde skulpturen äntligen komma på sin plats där den idag återfinns. Då skrev vi året 1988.

”Sörjande man” har en hukande ställning som en människa intar som vill blotta minsta angreppsyta, som är hänvisad till sin egen värme, som har givit upp allt hopp om motstånd och inte har någon hjälp utifrån. En mycket starkt gripande skulptur när vi nu har vetskapen om vilka händelser som ligger till grund för tillkomsten.

Text ur boken Skulptur i Södertälje av Göran Gelotte och Jan Lindqvist