Bertil Englert föddes 1932 i Helsingborg men var vid tiden för denna utställning bosatt i Tumba strax utanför Södertälje. Han formulerade sin konstsyn tydligt i katalogen för utställningen. Budskapet är centralt.
När man vill ifrågasätta konstens funktion måste man göra det i form av just konst, men man bör enligt min mening göra det med tankeväckande eller provocerande bilder. Publiken ska bli medveten och ta ställning. På det viset kan man omvända förnöjelse till kommunikation. En konstutställning ska vara ett budskap, inte bara en konstutställning.
Här får man sätta orden i kontext med en tidsanda, han berättar vidare:
Många av dagens radikaler vill helt förkasta konsten, som de betraktar som onödig lyxvara. ”Konst är skit” löd t ex. ett av fältropen under Parisrevolten.
Konsthallens dåvarande intendent Ingvar Claeson berättar i förordet om sitt möte med Englert i ateljén. Han skriver om bilder i starka vackra färger. Reflekterar över hur nationalism, oavsett vilket land den en kommer ifrån …kan orsaka vitnande benknotor. Benknotor som laddade symboler i Englerts målningar. Våra ben. Kan vi inte skrota nationalismen, blanda symbolerna, förväxla, byta tecken./…/ Att drömmen om fred är gemensam för alla jordens folk. (se scannad text i helhet)
I utställningskatalogen kan man också ta del av färdiga kommentarer till Englerts verk. Det framgår inte om det är Englert själv eller intenden Claeson som kommenterat bilderna. Texter till titlar som Monument över militarismen, Månen och bomben, Relationen USA – Kina, Nationalismen, The universal soldier, Mänsklighetens medaljer, Maktmänniskan, Drömmen om fred. Civilisationskritiken berörs både ur nationellt och globalt perspektiv. Soldater, vapen, krig, makt under världens alla flaggor. Texten till mobilen Världsbild:
Jorden av idag – den snurrar visserligen ännu, men är helt omgiven av hotet om överbefolkning, fascism och världsvält. Denna bakgrund komprimeras till en serie rymdkapslar, som cirklar kring jordklotet. Kapslarna är skelettdelar och deras dans runt jorden bildar ett hakkors, snyggt och elegant, vitt och rent – på ytan.
Det är fortfarande tidigt 70-tal när Englerts utställning visas. Konst som politiskt budskap, med färdig serverade tolkningar för den som vill. Ett tydligare sätt att förhålla sig. Hur formas perspektiven idag på konstscenen? Hur sätter man strålkastaren inför dagens verkligheter och över Världsbilden? Hur är ljuset?
Källor: Konsthallens arkivmapp. Text och sammanställning: Anneli Karlsson
Bertil Englert: Internationalen, Folkets Hus utställningshall, Södertälje 15 januari – 6 februari 1972