Fritz Sjöström berättar:

Så kom jag till Valand. Jag fostrades till målare i den hårt enögda skola som 40-talets konstsyn innebar. Först på Valand, där allt var färg och ingenting annat, och sedan vid Konstakademin i Stockholm, där synen var något vidare men fortfarande strängt centrerad till att målare är målare och resten är tystnad.

I en annan text i samma katalog skriven av Olof Buckard, understryks den snäva konstsynen ytterligare:

I skolan får man lära sig skriva, måla och musicera. Den som lyckas göra artistisk profession av alla dessa tre färdigheter bemöts i vår ankdamm ofta med skepsis. Man blir skrivande målare eller målande tonsättare. Det är barockt. Och det är svenskt. För Fritz Sjöström betyder ett laddat förhållande till tillvaron flera uttrycksmedier. Det är ur konflikten och kombinationen bild-ord-ton han knypplar fram en alldeles enastående dynamik.

Under utställningens tre veckor på konsthallen visas Sjöströms hela spektra som konstnär. Teckningar, målningar masker, skulpturer liksom hans kompositioner och poesi. Han var också vissångare och författare. En konstnär som talar till alla sinnen. ”/…genom salar och rum skall strömma poesi och musik i rikliga mått – det lovar vi!” Avslutar Eje Högestätt och Per Drougge förordet.

Fritz Sjöström undervisade på konstfack år 1952 – 87. Hans livsresa slutade 1996 i Stockholm.

Källor: Konsthallens arkivmapp, text och sammanställning: Anneli Karlsson