Men utställningen kom även att präglas av några 50- och 60-talisters personliga tillbakablickar på sitt 80-tal. Bidrog gjorde nämligen konsthallens egen personal med stort engagemang i utställningen. Musik var en del, konsthallens Marie Grundsten född 1969 bidrog med kassetter och en bergsprängare. På begäran spelade konsthallsvärdarna Maries utvalda 80-tals musik. För att få ännu ett perspektiv sattes ett klotterplank upp. Fritt fram för besökare ur olika generationer att bidra med egna reflektioner.

Kjell Carlsson, dåvarande informatör på konsthallen visades stort med ett 100 tal dokumentära fotografier under rubriken ”mitt åttiotal – i glädje och sorg” en skildring under fyra punkter. Han berättar för Länstidningen -Det här är väldigt personligt för mig, min far är t.o.m med på en bild.

Han visade porträtt av kulturpersonligheter från Södertälje, som en ung Magnus ”Mankan” Nilsson skådespelare/dramatiker, iklädd en av sina många roller. Porträtt av gästande artister på folkparken, som Ulf Lundell. Ett nära porträtt gör Kjell på en av sina favoriter, bluesartisten Roffe Wikström iklädd ett stort leende och med en tidstypisk mustasch.

Kjell beskriver i  foldertexten till utställningen  -Det jag visar är en dokumentation av ett åttiotal där jag som trettioåring insåg att det var dags att bestämma vad jag ville ägna resten av mitt liv åt. Utställningen representerar minnen av människor jag mött, händelser som etsat sig fast, upplevelser av olika slag. Större och mindre. Jag vill visa hur människor mötts, vad som händer vid mötet-och funderar över vad som hände sedan. Några bilder är tagna som en del i ett pågående arbete, andra fångade på fritiden.

Gränsen är inte så tydlig. Kameran är med i solidaritetsarbeten och musikfester, anställningar och frilansuppdrag.

Kjell skildrade starkt politiska skeenden under sent 70-tal och 80-tal. Det vittnar inte minst, ett porträtt av en entusiastisk framåtblickande Olof Palme. Under punkten politik möttes man av bilder på hans vänner i demonstrations aktiviteter. Intressant är att Kjell var på plats, skildrandes vad förmodligen är Södertäljes längsta begravningståg. Man för den mördade Aslan Noyans kista genom Södertälje mot gravsättningen på Södertälje kyrkogård. Året är 1980. En lokal tragedi vittnar om en konflikt som splittrade Syrianer och Assyrier.

Engagemanget inom politiken började med folkkampanjen mot kärnkraft, sedan sökte han sig vidare till VPK. Fick jobb som ombudsman för kommunistisk ungdom KU. Det var politik dygnet runt under några år. Sedan fick han anställning hos musikteatergruppen Oktober, som producent. Han skriver vidare  -Det var inte teaterscenen som drog, utan jag var nyfiken på teatervärlden. Fria gruppernas sätt att arbeta lockade med lika lön, lika ansvar och rättigheter, gemensamma beslut, en kreativ miljö-allt kändes rätt. Han beskriver det som en sluten värld fylld av kreativitet. -Något liv utanför teatern fanns inte tid till.

Efter några år, som sorgligt nog slutade med en mordbrand av teatern, bestämde han sig för att lämna, och bli frilansare. Sedan 1987 har han arbetat med grafisk formgivning och layout digitalt, och senare som medarbetare på Torekällberget och slutligen på Södertälje konsthall fram till pensionen.

–Konstverken vi valt ur konstsamlingen berättar alla något om den mänskliga individen. Skriver Kristina Möller i utställningsfoldern. -När vi nu i sommarens utställning blickar tillbaka på 1980-talet har vi valt att fokusera på samarbetet med Stockholms läns konstmuseum och den första vandringsutställningen producerad av Stockholms Läns konstmuseum. Den byggde på Peter Dahls litografiska mapp om 87 blad Fredmans epistlar från 1984.

Vid denna tid kamperade konsthallen ihop lokalmässigt med Länskonsten. Man ville visa på den för 80-talet typiska satsningen på uppsökande verksamhet och vandringsutställningar. Leve igelkotten 1982, och Havet och regnskogarna 1984 som visades var producerade för Södertälje skolor och förskolor.

Utställningen breddades ytterligare med tidstypiska prylar och kläder. Det visades köksmaskiner, datorer, bergsprängare och teknikprylar i allmänhet. Personalen, tillsammans med några andra välkända kulturarbetare födda på 50- och 60-talen bidrog gärna med sina gamla ungdomskläder. Några plagg var från en tidigare utställning med textilt konsthantverk från nio vävarbyar i Guatemala Sydamerikanskt konsthantverk, ett samarbete med Afro-Art 1981-82.  Det som kanske kom att saknas i utställningen var kanske som Länstidningens journalist Jesper Hagel påpekar /…mer kring yuppierörelsen och förhållandet till pengar och klass som den kom att representera (som mobiltelefonen). Men i slutändan gör det inte så mycket, utställningen visar att åttiotalet var mycket mer än glada färger och axelvaddar – och det är det viktiga.”.

Källor: Utställningsfolder: Återblick åttiotal -konst, foto, mode och prylar citat av Kjell Carlsson och Kristina Möller, Länstidningen 12 juni 2015 text: Jesper Hagel foto: Urban Brådhe, foton av Kjell Carlsson, Text och sammanställning: Anneli Karlsson