EDVARD MUNCH OCH MUNCH-MUSEET I SÖDERTÄLJE KONSTHALL

Att det i dag världsberömda Munch-museet i Oslo inte bara villfar de stora metropolernas önskningar om utställningar av Munchs konst i dess ägo, utan även sträcker sin välvilja till en medelstor svensk kommun – som nu skett – är ett tecken på musealt nytänkande i sann kulturdemokratisk anda, men det är också en handling i linje med Edvard Munchs egna idéer om konst och kommunikation.

Att kulturnämnden i industristaden Södertälje, med kort konstutställningshistoria bakom sig, men med ambitioner utöver det vanliga på kulturområdet, satsar på en utställning av Munchs grafik, är förvisso ett unikt initiativ, ett initiativ som i sin tur förpliktar kommunens invånare till att visa uppskattning genom många besök i Södertälje konsthall denna vår, både individuellt, familje- och förenings vis och sist men inte minst genom skolbesök.

Det behövs i och för sig ingen förklaring till varför man visar Munchs konst. Edvard Munch är ju den ende nordiske konstnären som haft en avgörande och ännu förblivande betydelse i modern konsthistoria, och som grafiker sällar han sig till raden av de förnämsta namnen i alla tider, Dürer, Rembrandt, Goya, Daumier, Hokusai …

Med denna utställning får kommunens invånare och alla hitresande ett omistligt tillfälle att stifta bekantskap med ett konstnärskap, som i bild tolkat en för hela det moderna skedet avgörande epoks idéinnehåll, en epok till vilken det viktigaste svenska bidraget bestod i Strindbergs författarskap.

Munchs grafiska bilder ger tillfällen till oräkneliga anknytningar till den moderna filosofins, psykologins, poesins och dramatikens banbry­tare, till Nietzsche, Freud, Mallarme, Ibsen och – som sagt – Strindberg, med vilken Munch i ett par perioder kom i intensiv och konfliktladdad kontakt. För alla stora konstnärer kommer det ständigt nya renässanser. Så är det med Münch. Så också med lbsen och Strindberg. Vi är just nu mitt i en högflod vad det gäller lbsen-Strindberg-dramatiken. Och till den senaste omskrivna uppsättningen av Strindbergs ”Till Damaskus” har man gjort en affisch efter Munchlitografin ”Svartsjuka”. Det är alltså en händelse som mer än ser ut som en tanke, att en utställning av Edvard Munchs grafik visas i Södertälje konsthall under denna vår.

Ett tack för att utställningen kunnat bli av, går naturligtvis främst till direktören för Oslo Kommunes Kunstsamlinger/Munchmuseet PÅL HOUGEN och hans närmaste medhjälpare l:e konservator ARNE EGGUM och konservator GERD WOLL – den senare särskilt i egenskap av expert på Munchs grafik. Därnäst ett tack till Galleri F 15, Moss, enkannerligen bröderna LARS och NIELS BRANDSTRUP med vilka vi har ett fint samarbete, och som nu i samband med Munchutställningen stått oss bi, administrativt i underhandlingar på norsk sida, praktiskt-tekniskt i de vanskliga transportfrågor, som alltid uppstår, när konst skall flyttas ur sin skyddande museimiljö.

Södertälje Konsthall april 1974
Per Drougge
Konstintendent