Kristina Möller dåvarande konsthallschef och curator för utställningen skriver om sitt första möte med Erland Cullberg ”Det var en vandringsutställning tillsammans med Peter Tillberg som visades på åtta olika konstinstitutioner i Sverige och på Centre Culturel Suédois i Paris 1981-1982. Erland Cullberg visade målningar och Peter Tillberg kolteckningar. Nu har vi valt att visa Erland Cullberg tillsammans med Anders Widoff. Varför?  Jo, under en tid övergav Anders Widoff måleriet och bestämde sig för att arbeta med film och litterär text istället. Då kom filmen ”Övermålaren” till om Erland Cullberg. Det blev även en film om Peter Tillberg ”Dagar utan namn” och ett radioprogram om Erland Cullberg.”

I samma samtal med Widoff beskriver Cullberg sitt förhållande till övermåleriet och färgen /…/ Till exempel om jag målar en komposition så delar jag ut mina färger, men så är jag inte nöjd med en färg, som kanske är för cynisk eller för adekvat, för nonchalant eller för realistisk i sammanhanget – därför blir det övermålat. Om jag får hålla på med det där, så blir jag väldigt nöjd alltså, med övermåleriet.”.

Kristina Möller beskriver i en intervju svårigheten att hänga Cullbergs verk -Det är mycket färg och står man för nära verken är det närmast kladdigt och rörigt. Just faktumet att man bör stå en bra bit ifrån de stora oljeverken har gjort det lite besvärligt att hänga utställningen. Cullberg led av psykisk sjukdom. ”- En spritt språngande psykisk förkylning” kallade han själv sin schizofreni. Sjukdomen hindrade honom på många sätt, men den mildrades av att få måla. Och måla gjorde han. Oftast var det fyra fem stora dukar på gång samtidigt.

Av Cullbergs visades sammanlagt 20 oljemålningar på duk, fem tuschteckningar och 15 kritteckningar. Hans ovanliga konstnärskap och livsöde skildrades med hjälp av foton, tidningsartiklar och rekvisita sammanställt av Ann Grill och med Anders Widoffs film Övermålaren.

Samtliga av de visade verken i konsthallen var inlånade från familjen Rasjös konstsamling. Kristina Möller berättar för Länstidningen  -Det går att följa Rasjös Cullbergintresse i utställningen. Från det första inköpta, ”Servering” som faktiskt köptes på Strandgalleriet i Södertälje 1982, till det senaste, ”Oväntat möte”, köpt i Stjärnhov 2013.

Av Anders Widoff visades tre stora målningar från sent 1980-tal och tidigt 1990-tal. ”Målningen” ”interiör i Paris” /…/ föreställer den holländske konstnären Piet Mondrians ateljé i Paris. Här ville Ander Widoff visa hur även Mondrians liv och arbetsmiljö kom att präglas av neuroplastiska idéer. De Mondrianska typiska kvadratiska fälten, staffliet, en stol, ett bord målades av Anders i brunt tvärtemot Mondrians palett av rött, gult och blått. Detta för att skildra något läst, kanske något förgånget? Mondrian fungerade under denna period som något av en samtalspartner för Anders Widoff.”.  Målningarna tal och ljus som visades är från 1992. Anders Widoff berättar

-Jag kallar dem ”litterära landskap”. Texten handstilen och ibland överstrykningarna, utgjorde landskapet. Förlagorna kunde vara hämtade ur brev, romaner eller- som här -vykort. Vykortets framsidor fanns endast med som en baksides information. Den sakligt hållna informationen refererade till mer eller mindre bekanta bilder ur konsthistorien eller det allmänna medvetandet. De utgjorde en frånvaro kanske en skugga. Ibland var vykort skickade till mig från vänner. Hälsningarna på baksidorna utgjorde då en mycket personlig berättelse som stod i kontrast till den i målningarna icke synliga, men bekanta bilden på framsidan. Självklart utgjorde dessa ”litterära landskap” på sin tid också en personlig frågeställning om vad bild och måleri kunde vara.

Staffan Rasjö invigde utställningen och hade visningar varje lördag under utställningens gång.

Källor: Utställningsfolder: citat ur texter av Kristina Möller curator/konsthallschef. Länstidningen 23/11 2013, Jalmar Carlsons intervju med Kristina Möller. Foto: Paola N Andersson, text och sammanställning: Anneli Karlsson.