I Södertälje konsthall visas en explosion av allt som finns i Munish Wadhias skapandeprocess. Det är en blandning av bilder, historieberättande, kolonialkritik, minnen från uppväxt, Södertäljelandskap och tankar om kulturarv samt måleri.

Munish Wadhias konst strävar efter att utforska måleriet som en avkolonialiserande praktik, att omstrukturera världsbilden och skapa mening åt erfarenheter och sina förfäders arv. Genom frånkoppling av modernitet och kolonialism finner han som konstnär friheten att tänka, leka och skapa (om)föreställningar av nya kopplingar och möjligheter.

Landskapsmålningarna i utställningen är baserade på hinduiska mytologiska tryck. Landskapet på landsbygden utanför Södertälje där Munish Wadhia bor är likt de pastorala landskapen på målningarna. Vissa av dessa landskap kan också ses på storbildsskärmen i rummet. Vasen med blommor som ses som ett mönster i den stora mattan i mitten av rummet är från en bok av Owen Jones, ”The grammar of ornament” (ornamentens grammatik), med illustrationer av föremål och formgivning från 1854 års Colonial Exposition i London. Det andra mönstret på mattan är hämtad från ett mönster av William Morris. (William Morris och Owen Jones var med och skapade det som idag är Royal College of Art i London. De var också en del av att skapa South Kensington-modellen, en undervisningsform som sedan togs till de brittiska kolonierna. Munish Wadhia har en magisterexamen i måleri från Royal College of Art, och genom att han undersöker dess historia blottlägger han historiska loopar och visar på hybriditeten inom europeisk estetik.)

I installationen stärks kopplingen mellan de olika delarna på ett flytande plan snarare än genom redovisande skillnadsmarkörer föremålen emellan. Saltet, kopparen, vinägern, gurkmejan och det faluröda blir pigment att leka med, som interagerar genom kemiska processer av korrosion, rost, mutation och visuellt kamouflage. Den kopparblå/gröna färgen reser sig upp från den mönstrade mattan mot de kopparföremål som staplats därpå. Installationen leker med och hyllar läckagen mellan schablonernas mönster och målningarna (där gudarna tagits bort eller gömts). Föremålen växer ihop och blir en minnesplats full av nya berättelser av gamla saker.

Konsthistorien bygger till stor del på ett perspektiv där Europa och västvärlden står i centrum. Denna så kallade ”vita blick” gör att läsningen av konst lätt fastnar i en kolonial världsbild. Titeln på utställningen ”Från Från”- är lånad från en bok av Monica Youn. Titeln är ett sätt att diskutera autenticitet. Eller äkthetens estetik. Vad och vem uppmanas att vara äkta? Vilka etiketter sätter vi på föremål? Eller på människor? Vilka är myterna som bygger europeisk identitet? I synnerhet frågan ”var kommer du ifrån? Nej, var kommer du från, från?”

Munish Wadhias konst är till stor del intuitiv- han använder sig av material han har omkring sig. Testar och sätter samman till skulpturer, objekt och installationer. En second-hand fyndad kostym blir en skulptur-med minnen av faderns yrke som skräddare starkt närvarande. Knapparna från kostymen får ett annat liv, och hur var det med Husqvarna-symaskinen? Var det inte så att Husqvarna faktiskt också tillverkade vapen? Och var har dessa vapen använts? Historia, fakta och associativa processer blandas i verk där varje del har en viktig betydelse.

”Konsthallen är en tillåtande och befriande plats där allting är möjligt!”
– Munish Wadhia vid ateljebesök april 2023.

Maja-Lena Molin, konstnärlig ledare, Södertälje konsthall

Foto: Fredrik Sederholm.