Hilma af Klint (1862-1944) räknas till de absolut första bland pionjärer och en föregångare till det abstrakta måleriet och modernismen. Hon tillhörde den första generation kvinnor som blev utbildade vid Konstakademien i Stockholm. I hennes kvarlåtenskap finns ca 1300 verk och 26 stycken anteckningsböcker. I anteckningsböckerna finns de skriftliga förklaringarna till målningarna. Hennes konstnärliga arv förvaltas och ägs av stiftelsen Hilma af Klints samlade verk. I samband med hennes nära anknytning till atroposofin, har flera styrelseledamöter kopplingar till det antroposofiska sällskapet. En särskild önskan har varit att stiftelsens ordförande ska vara en person från familjen Af Klint. Stiftelsen grundades av Erik af Klint 1972. Vid tiden för denna utställning var det Hilma af Klints brors sonson Gustaf af Klint som var ordförande. Hans far var också den i familjen som hade bäst förståelse för hennes konst. Han tillhörde en av de få människor som fick tillträde till att bevittna och ta del av det hon skapat. Efter Hilma af Klints bortgång, packades hennes kvarlåtenskap ned i lådor och hamnade på vinden hos familjen. Där blev det liggandes i 40 år. I en av Hilma af Klints anteckningsböcker står nämligen att läsa instruktionen, att hennes konst inte får visas förrän 20 år efter hennes död. Hon menade att världen ännu inte var mogen att förstå det hon skapat.

          Hon kom tidigt att intressera sig för tidens filosofiska och esoteriska strömningar som Swedenborgianismen och Rosencreutzordern. Redan som sjuttonåring började hon delta i spiritistiska seanser. Hon blev medlem i det teosofiska samfundet redan när det grundades år 1889. Åren 1896-97 är hon engagerad i Edelweissförbundet, men tillsammans med fyra väninnor drar hon sig ur och bildar fredagsgruppen ”De Fem”. I deras ockulta sammankomster får de budskap från de höga mästarna. År 1906 började Af Klint måla mediumistiskt, på uppdrag från de höga. Hennes bilder blir symbolmättade och fyllda av budskap från andevärlden. Det är nu hon inleder sitt stora livsverk uppdraget ”målningarna till templet”. Hon ser sig som en kanal för andevärlden och målningarna tillkommer utan att hon kan påverka dem själv. Det handlar om förmedlade budskap till mänskligheten. Hon träffar Rudolf Steiner för första gången i Stockholm år 1908. Hon blir mer och mer engagerad i den nya grenen av teosofi, som fått namnet antroposofi. Rudolf Steiner är dess grundare och hon söker upp honom ett flertal gånger i Goetheanum i Schweiz för att visa sina målningar. Hon får inget större gensvar. Han säger henne att det kommer ta 50 år innan någon kommer förstå hennes målningar.

I separatutställningen Södertälje konsthall hade med Hilma af Klint visades 110 verk. Urvalet gjordes av konsthallens dåvarande chef Pia Thunholm. Hon skriver i förordet till katalogen att ”…Gustaf af Klint, varit till hjälp och stöd med såväl kunskaper om konstnären som med praktiskt arbete.”. Hon beskriver att hon vill göra ett utsnitt ur hela af Klints konstnärskap, men med tonvikt på det abstrakta. Det spände över de tidiga porträttmålningarna från 1800-talets slut, till de sista abstrakta akvarellerna från 1941. Målningar på duk och akvareller. En betydande del var från perioden 1921 och framåt, då hon tog till sig Goethes färglära och började måla vått i vått. En teknik som förknippas med antroposofin. En betydande del av akvareller i tekniken vått i vått visades. Många av de 110 utställda verken hade inte tidigare visats.

Af Klint visades stort för första gången i utställningen The spiritual in Art, Abstract Painting 1890-1985 i Los Angeles 1986, tillsammans med Mondrian, Kandinsky och Malevitj. Därefter visades hon i en rad länder i Europa. Först 1989-90 blev det en separat utställning på Moderna museéet under rubriken Ockult målarinna och abstrakt pionjär. Den turnerade sedan runt under ett antal år. Den utställning som producerades på Södertälje konsthall gick vidare till Skövde konsthall.

Pia Thunholm får vid flera tillfällen i tidningsintervjuer frågan om Hilma af Klints roll som föregångare till det abstrakta måleriet och modernismen. Hon formulerar här ett starkt svar på frågan.

Hur märklig är hon då? Kan man hävda att hennes målningar är den västerländska konsthistoriens första abstrakta målningar? Därom tvista de lärde, men Pia Thunholm konsthallschef i Södertälje tycker att hon kan svar ja på den frågan – Med ett visst förbehåll. – Hilma af Klint var inte intresserad av att bryta med bildkonventioner, av att systematiskt bearbeta och reducera föreställande motiv, som Kandinsky och Mondrian. Hennes abstrakta resultat har ett annat ursprung. Men hennes målningar ligger lite före i tiden jämfört med de internationella modernisterna och visst är det märkligt att hon arbetar som hon gör. Hon var ju inte involverad i det moderna konstlivet på kontinenten, umgicks inte med pionjärerna, reste inte utomlands. Hon hade inte samtida konstlitteratur. Trots det måste hon tidigt ha varit medveten om vad den moderna konsten var på väg. Vart hon själv var på väg visste hon kanske inte men att hon måste gå, det visste hon.

Utdrag ur intervju gjord av Tita Nordlund-Hessler, Eskilstuna kuriren 11 april 1998

Även Daniel Birnbaum behandlar frågeställningen i en recension med rubriken Som blixtar i natten med under rubriken Daniel Birnbaum ser ett ockult samband mellan två konstnärer. (Den andre konstnären är Carl Michael von Hausswolff som ställer ut på Andréhn-Schiptjenko. Se scannad text i helhet) Birnbaum skriver:

Diskussionen om af Klints relation till modernismen är intressant, eftersom hon skapade ett nonfigurativt måleri några år före det abstrakta genombrottet hos Kandisnky och långt före Mondrian och Malevitj. Men frågan är om dessa bildvärldar alls tillhör modernismen. Om man kallar ”De tio största” (1907) för konsthistoriens första abstrakta bildsvit, hur är det då med de symbolvärldar man finner i kabbalan eller tantrismen?

Pia Thunholm har ett bra och öppet svar i en annan intervju gjord av Sara Ullberg, Södertäljes Länstidning 6 april 1998

Visst var hon en pionjär. Kanske inte som modernist – utan som banbrytare i en alldeles egen sfär.

Utställningen Hilma af Klint ingick i programmet Stockholm-Europas kulturhuvudstad 1998. Till utställningen gjordes en extra fin och omfattande katalog med ett flertal medförfattare.

Källor: Konsthallens arkivmapp, text och sammanställning: Anneli Karlsson

Förord ur katalog från utställningen

UNDER EN SOMMARVECKA 1988 ägde ett symposium rum vid Rudolf Steinerseminariet i Järna om det andliga i konsten. I samband därmed visades i seminariets eurytmisal några stora abstrakta målningar av den då i Sverige nästan okända Hilma af Klint.

Året därefter visade Moderna Museet en stor utställning med hennes måleri under rubriken ”Ockult målarinna och abstrakt pionjär”, som väckte stor uppmärksamhet.

När jag några år senare genom konstnärerna Arne Klingborg och Ulf Wagner i Järna kom i kontakt med Stiftelsen Hilma af Klints Verk föddes idén att i Södertälje konsthall visa en större utställning av hennes konst.

Under förberedelsearbetet inför utställningen har ordföranden i Stiftelsen Hilma af Klints Verk, Gustaf af Klint, varit till hjälp och stöd med såväl kunskaper om konstnären som med praktiskt arbete. Författaren Gurli Linden, som har studerat konstnärens anteckningar och publicerat ett urval av dessa i ”Vägen till templet, Hilma af Klint. Förberedelsetiden 1896-1906”, har bidragit med värdefulla synpunkter rörande urvalet av konstverk genom sin kunskap om och inlevelse i Hilma af Klints andliga liv.

Hilma af Klints efterlämnade verk är stort och mångskiftande. Målningarna i olja och tempera, akvarellerna och teckningarna utgör tillsammans drygt ett tusen verk. Att välja ut omkring ett hundra arbeten ur en sådan samling far naturligtvis bli ett person­ligt urval. Idén är att visa valda delar ur konstnärens produktion, från sekelskiftet till och med de sista bilderna från 1941. Flera tidiga målningar och ett fyrtiotal akvareller från hennes antroposofiska period visas nu för första gången.

Arbetet med att undersöka Hilma af Klints konst och tankar fortsätter och genom denna utställning hoppas vi att kunna lägga till en ny bit av förståelse och engagemang i detta ovanliga konstnärskap.

Jag vill avsluta med att rikta ett tack till er som har bidragit till att förverkliga denna utställning.

Pia Thunholm