Frostenson är ur ett internationellt perspektiv en av de första konstnärerna som arbetade med seriesidan som metod i sitt konstnärskap. Detta – vilket är ett av pop-konstens signum – kan man se att hon använde redan 1960 i tuschteckning utan titel som visas på utställningen. Frostenson arbetade även tillsammans med Lars Hillersberg, Lena Svedberg och Carl-Johan de Geer med Underground tidningen Puss där hon bidrog med ett femtiotal serier och illustrationer. Det är svårt att sätta etikett på Frostensons konstnärskap, hon rör sig emellan olika världar. Hennes olika stilar blir en kommunikation, i ena delen pop-konsten med dess snabba och direkta budskap som uppmärksammar oss på det vardagliga. I den andra delen ett inåtvänt och inkännande måleri som inte berättar för oss vad som sker utan snarare pickar på hjärnan tills den börjar fundera.

”Mina bilder är berättelser eller sagor. I sagans form kan man berätta om människan och bilden upphäver tidens och rummets begränsningar – här sker allt samtidigt. Bara att gå en tur på stan – gå ner i tunnelbanan – läsa löpsedlarna – lyssna på vad människor pratar om – historien finns runtomkring – som skärvor eller maskrosfrön som yr i luften.”

Utställningen är producerad av Det Nya Museet.