”När man frågar Gösta Sillén, vad han gör och varför, pratar han en massa om allt möjligt. Men det mesta kretsar kring en fysisk upplevelse. Han vill göra rum som man kan gå igenom, ha ett kroppsligt förhållande till, krypa, sträcka sig, dansa.
/…/
Han talar om sina pappersskulpturer som händelser, som berättar om händelser och möjligheter till händelser. När vi vandrar runt bland dem, händer det oss en massa saker, ibland kommer vi inte fram, måste ta en annan väg, hittar något, som vi tycker om. Hela tiden växlar våra känslor och det är ju också ett händelseförlopp.”
– Mette Prawitz