I och med den här utställningen får Södertälje konsthall kanske sin största kritik någonsin. Åtminstone vittnar de dokument som finns bevarat i arkivet om det. Ett högt tempo, täta utställningsbyten med flera utställningar samtidigt, eller helt enkelt den mänskliga faktorn, kan ha varit bidragande omständigheter. Faktum är att det lutade åt skandal.

Att Petter Pettersson samtidigt ska ställa ut med Walter Huber på konsthallen, är varken han eller det arrangerande Galerie Belle i Västerås informerade om. Det kommer som en överaskning.

Kritiken framförs både genom telefonsamtal till konsthallens chef Eje Högestätt, och bevarat brev från Galerie Belles Carl-Johan Bolander, samt brev från Petter Pettersson till kulturnämnden.

Konsthallen producerar en egen folder/katalog (8-sidig). Den saknar inledningstext/presentation och titlar till bildtrycken. Johan Bolander påpekar att Galerie Belle överhuvudtaget inte nämns som arrangör av utställningen. Det blir svårt att få en uppfattning om kataloginnehållet som i princip bara består av bilder på Petterssons verk. På katalogens baksida visas 10 porträtt i passfotoformat, vilket får en att osökt tänka på Badeer-Meinhof ligan. Förmodligen en helt tokig association som uppkommer helt pg a katalogens utformning.

Klart är i alla fall är att utställningen inte alls får den hängning som varit konstnärens intention, nämligen att lägga tonvikten vid de nyare verken. Äldre verk har istället fått en central plats i konsthallens entréplan. De nya verken hänger på övervåningen. Vissa av de stora verken får så lite utrymme mellan skärmarna att de är omöjliga att överblicka.

Johan Bolander gör ett besök på konsthallen i mitten av utställningsperioden. Han upptäcker att utställningen saknar prislista. Ytterligare en upptäckt bakom ridån är att fyra kartonger med konstverk fortfarande inte är uppackade. Ur en kartong är tre verk slumpmässigt uttagna.

Den som på detta sätt ”valt ut” teckningarna hade av denna slump lyckats få med de tre kanske minst väsentliga av samtliga.

Det fyrsidiga brevet från Bolander till kulturnämnden är en komplettering till en tidigare skrivelse.

Onsdagen den 7 ds besökte jag Södertälje för att se utställningen och då kontrollera den initierade rapport jag fått från konstnärens hustru och som jag tidigare refererat till. Vaktmästaren i konsthallen kände då fortfarande inte till priserna på P.P. : s bilder – sedan halva utställningstiden gått! Prisuppgifterna som tidigare följt med utställningen hade tydligen kommit bort och ingen i Södertälje hade kommit sig för med att ta in uppgifterna. Betr. hängning, urval, disposition o.d. delar jag helt fru P:s åsikt att utställningen ej överensstämmer med konstnärens intentioner. Hon borde också ha bättre förutsättningar än många andra att bedöma detta, även om herr Högestätt uttalat sitt tvivel därom.

Konsthallens Eje Högestätt får starkt riktad kritik för att inte bemödat sig att gå igenom konstnärens hela material för ett urval enligt intentionen, materialet har tydligen funnits på plats i två månader.

Detta skulle också ha kunnat kontrolleras av herr Högestätt, innan han förklarade sig helt lita på att ett riktigt urval gjorts.

Brevet fortsätter att vittna om en starkt bristande kommunikation samt olika intentioner mellan konstinstitutionen på ena sidan och galleristen och konstnären på den andra. Konsthallen har tagit sig friheten att omdisponera P.P. :s verk, samt bjuda in en senkommen medutställare. Konstnären själv har inte kunnat var på plats och skriver i ett brev till kulturnämnden att han låtit Bolander föra sin talan. Då han tagit del av kritiken instämmer han med Bolander.

Jag beklagar det inträffade och det är varken med nöje eller glädje jag fäller stark kritik över de för utställningen ansvarigas handlingssätt.

Källor: Södertälje konsthalls arkivmapp, konstnärslexikon Amanda, text och sammanställning Anneli Karlsson

Petter Pettersson var med i grupputställningen Brännpunkter – politisk återblick på 1960 -70 talen på Södertälje konsthall år 2013.