Men utställningarna fick sin vernissage då landet befann sig i djupt chocktillstånd. Statsminister Olof Palme hade precis skjutits till döds vid korsningen Sveavägen/Tunnelgatan. På lördagen samlades konstnärer och personal i konsthallen för att tillsammans med Per Drougge gå gemensamt till folketshus för att delta i minnesstunden över Olof Palme på Trombon. Man valde att skjuta på vernissagen till klockan 16:00 då utställningarna invigdes av kulturnämndens ordförande Stig Parborn och Per Drougge. Christer Duke skriver i Länstidningen 10/3 1986 ”Kulturnämndens ordförande Stig Parborn invigde konsthallens utställning, med bl a några minnesord kring Olof Palme, och med en varmhjärtad appell om att ”vi måste gå vidare, ställa upp för varann”. Och sedan ropade konstnären Francisco Blanco, Venezuela glatt: Vi har alla varit på Per Drougges palett när han skapade den här utställningen. En applåd för Per!” På vernissagen läste Blanco dikter av Pablo Neruda och konstnären Carlos Capelan målade ansiktsmasker. Det blev en mycket färgstark utställning på många plan. Den starka manifestationen, kampen och viljan att fortsätta att välja glädjen trots svåra besked utvecklades under vernissagen till en liten spontan fest! Fiesta! Några Chilenare kom in från Luna cafeterian med sina gitarrer. Det uppstod improviserad sång, musik och dans. Sorgen blev till ett vapen som heter glädje!

I samma artikel berättar Drougge för Christer Duke ”Det här är en utställning i Alva Myrdals och Olof Palmes anda, en utställning för internationell förståelse som vill förena kontinenterna, bredda vårt synsätt, säger kulturintendent Per Drougge om sin utställning ”Latinamerikaner i Europa – europeer i Latinamerika.”. Till utställningen var 22 konstnärer inbjudna. Alla utom tre med Latinamerikanskt ursprung. En gemensam nämnare var att de flesta fått utbildning även i Europa och på så sätt influerats av den europeiska konsten. Därav den första strofen i titeln, Latinamerikaner i Europa. Av de tre övriga konstnärerna var förhållandet tvärtom. Waldemar Sjölander, Olle Bonniér och Josephine Siskind gjorde en omvänd resa på kortare eller längre tid, för att dokumentera och skapa. Siskind reste till Mexiko för att studera bl. a muralmåleri och blev kvar i femton år. Även Bonniér reste till Mexiko, men sökandet efter Mayakulturens rötter förde honom även till Guatemala.

Drougge besökte Waldemar Sjölander ute i den mexikanska djungeln och blev inspirerad. Från Nationalmuseet lånades den monumentala oljemålningen ”Proccession i Oaxaca” en annan stor målning ”Hajfiskarna” var ett inlån från Göteborgsstadsteater. Den private samlaren Alf Hermansson (Då kommunalråd i Göteborg som var med och bildade det konsortium som möjliggjorde Sjölanders arbetsresa till Mexiko) lånade ut ett antal mindre målningar.

-Att leta reda på en del av Sjölander-målningarna har varit rena detektivarbetet. Annars omfattas Sjölander-delen av den latinamerikanska utställningen mest ett 60-tal grafiska blad. De kommer från den stora samling från 1944-59 – som ägs av konstsamlaren Bo Pettersson berättar Drougge vidare till Christer Duke.

Utställningarna blev mycket uppmärksammade av den lokala pressen. DN ”På Stans” Arne Odéen (15/3-21/3) skriver ”Det stora rummet har förvandlats till en explosion i färger och former.”. Berta Guerras bilder blir uppmärksammade i artikeln. Man tar fasta på när hon utbrister -Lusten att leva gör livet vackert. ”/…/ord som egentligen står för Berta Guerras egna bilder. I dem berättar hon enkelt och ömsint om den latinamerikanska kvinnans liv, kärlek, arbete och värdighet. Men de orden kan gott gälla för hela denna generösa utställning som vill ge åtminstone en antydan om de rika kulturvärden vi här i Sverige får till skänks som följd av flyktingströmmen över haven.”. Berta Guerra och konstnären Rolando Perez är en idag medlemmar i Södertälje konstnärskrets. Tanken var att Rolando samtidigt skulle ha vernissage på konstnärskretsens egna Galleri Kretsen. Vernissagen blev inställd pga Palmemordet och en liten del av hans utställning flyttades in i konsthallen istället.”-Som att gå på maskerad, säger konsthallschefen Per Drougge om sin mycket medvetna modell att presentera det frodigt mångformiga utbudet.”.

Den tredje utställningen Dödskulten i Mexiko var som ett komplement till den föremålssamling konstnärerna bidrog med. Dokument och föremål visades som hör samman med Mexikos stora högtidsdag De dödas dag.

Källor: Utställningskatalog citat: Per Drougge, Länstidningen 4.3, 7.3, 10.3 Kulturskribent Christer Duke, Foton: Anders Andersson och Roland Thunholm, På Stan, 15.3-21.3 Arne Odeén Foto: Jan Nordahl, sammanställt: Anneli Karlsson.