Södertälje Konsthall

Lenny Clarhäll, Södertälje konsthall.

Ur arkivet, visades

14/04 – 09/06, 2012

Lenny Clarhäll kom till Södertälje med anledning av att han hade hört att det fanns lägenheter att hyra i hus som skulle rivas. Han hamnade på Turingegatan 8, samma hus som Södertälje konstnärskrets hade sina lokaler. Slump eller synkronicitet? Här fick han nya vänner, och märker snart att Södertälje är en stad med politisk vilja att satsa på kultur. Han gifter sig, bildar familj och blir kvar.

Lenny Clarhäll hade tidigare visats separat på Södertälje konsthall med utställningen Tre spelmän, producerad av riksutställningar (se arkivtext 1988). Lenny Clarhäll – 44 år i Södertälje kom till på förslag av dåvarande kulturhuschef Anders Lerner. Ett axplock visades ur Clarhälls rika produktion av offentliga skulpturer. Det som plockades ut för konsthallen var enbart träskulpturer, innefattade i ett spann från år 1968 och framåt. I pressutskicket står att läsa:

44 år i Södertälje ska inte ses som en retrospektiv utställning. Denna utställning är snarare en av många i en lång karriär, även om vi valt att ställa tidigare verk mot senare tillkomna. Urvalet är gjort utifrån de olika verkens betydelse för upphovsmannen och konstnären Lenny Clarhäll. Vi vill i utställningen visa hur det förflutna och det pågående ingår i en och samma process.

Clarhäll är kanske den mest välrepresenterade offentliga konstnären i hela Sverige. Många av hans verk lånades in från olika håll i landet, institutioner såväl som privatpersoner inför denna utställning. En del verk letade Clarhäll själv fram ur skrymslen och vrår i hemmet och ateljén i Hölö, och han skapade även nya inför utställningen.

För de flesta Södertäljebor är Lenny Clarhäll förmodligen mest känd för skulpturgruppen Skogen som var specialbeställd för trappan i det nybyggda biblioteket i Luna. Året var 1978. Från entrén på bottenplan sträckte sig den 9 meter höga skulpturgruppen upp till övreplan, på vägen upp möttes man av en älg, en uggla och en flöjtspelande gosse, en doft av trä slog emot besökarna. Svängde man sen till höger så var det inte många meter till konsthallen. Man lotsades mer eller mindre in av det stora konstverket. Idag finns varken biblioteket eller konsthallen kvar i sin dåvarande form. Trappan togs också bort då verksamheterna inskränktes till ett våningsplan och ytan minskade drastiskt ner. Sin nuvarande placering har Skogen fått ovanför trappan i Södertälje stadshus. Clarhäll gör även omsorgsfulla modeller till sina verk. I en monter på stadshuset kan man se modellen till Skogen.

Vid tidpunkten inför utställningen på konsthallen var Skogen nedmonterat, men renoverad. Älgens skadade horn hade till exempel bytts ut mot ett par äkta. Verket plockades åter fram och visades i konsthallen som en del i utställningen. Månaden innan utställningen berättar Clarhäll för Länstidningens Jalmar Carlsson.

-Jag kan nog påstå att Skogen var ett prestigeprojekt, ett konstverk som folk kände till utanför Södertälje. Det var ett monument för en satsande kulturstad/…/och när den monterades ned var det i en stad med kulturell nedmontering, säger han med ett snett leende.

Jalmar Carlsson skriver vidare i samma artikel. Han rankar portalen vid Astras huvudkontor som sitt bästa verk, och Ådalen monumentet som det mest kända. Men skogen som ett av de absolut viktigaste.

Till vernissagen kom folklivsforskaren och författaren Bengt af Klintberg och invigde utställningen. Han var även den som år 1978 invigde Skogen i trappan, då med hjälp av en beskyddande trollformel och en flaska hembränt magisk norrländsk skogshuggarsprit som enligt Clarhäll ska symbolisera Skogens själ. Flaskan gömdes i verket. Under perioden då Skogen var nedmonterad förvarades flaskan i ett kassaskåp. Klintberg återförde den under rituella former inför publiken på vernissagen åter igen, till sin rätta plats.

Anders Lerner söker även ett polistillstånd för en placering under utställningsperioden av Clarhälls tre meter höga stålskulptur David, efter Michelangelo, på gågatan utanför Luna. Tekniska nämnden tillstyrker ansökan.

Lenny Clarhälls 44 år i Södertälje blev en publiksuccé. När det är en vecka kvar har 11.000 besökare registrerats, skriver Elias Zazi för Länstidningen. Lenny Clarhäll berättade och visade bilder kvällen den tionde maj. Under utställningens gång hölls ett antal offentliga visningar av honom själv och konsthallens Kristina Möller och Maarit Nilsson Polet.

Källor: Konsthallens arkivmapp, text och sammanställning: Anneli Karlsson

” Jag har bott och varit verksam i Södertälje kommun i 44 år, den mesta tiden i Hammarstugan i Hölö, omgiven av vacker sörmländsk natur med vatten och hagmarker. På 1920- och 30-talet sökte sig konstnärer och författare till dessa trakter för att finna arbetsro och billiga bostäder i en stimulerande miljö. De var ändå beroende av närheten till Stockholm.

På den tiden stannade tåget i Hölö. Det tog 55 minuter in till Stockholm och tidningskvarteren i Klara. ”Syrentorpen i östra Södermanland på 30-talet utgjorde inte bara ett par författares tillfälliga sommarnöje; de kom att innebära en litterär epok, kringvärvd av myter och legender.” Detta skriver Carl Olov Sommar i sin biografi över Gunnar Ekelöf, som bodde en längre tid i Hölö. Själv kom jag mycket senare till denna syrentorparidyll och räknar mig knappast till denna tradition, men jag blir stimulerad av närheten till naturen, och det omkringliggande landskapet ger mig arbetsro. Men jag är också beroende av närheten till Stockholm och känner behov av att några gånger varje år ge mig ut på resor för att få nya intryck. Jag redovisar nu på konsthallen mina 44 år som konstnär. Jag har gjort ett urval av inlånade verk som sedan länge finns ute i offentligheten. Andra har jag letat fram ur egna gömmor. Något är nytt. Nu står de där i konsthallen. Det kan bli ett spännande möte.

Varmt välkomna till Södertälje konsthall! ”

Lenny Clarhäll, Hölö 2012