Monika Kiviniemi gör akrylmålningar på linneduk, i en lager-på-lager teknik. Ofta använder hon maskeringstejp som antingen målas över eller rivs bort för att skapa ränder. Ord eller meddelanden kan vara inbakade i processen. Eller som Monika själv formulerar ”Måla. Måla över. Analysera och utvärdera. Blanda färg och tvätta penslar. Måla. Tejpa, skrapa och torka bort. Måla lager på lager. Analysera och utvärdera. Måla över. Måla. Behålla eller ta bort. Analysera och utvärdera.”. Slut resultatet uppfattas som abstrakt, men under ytan kan olika övermålade motiv skymtas. Samhällsreflektionen och världsläget alltid närvarande. ”Det händer så mycket i världen och självklart påverkar det mig och mitt måleri. Det känns som om hela världen genomgår ett slags Makeover.”. I perioden inför utställningen låg hennes engagemang kring skeendena i USA, som den feministiska kamp som Trump-backslashen gav upphov till. I målningen ”Think Pink” med en övermålning i en klar rosa färg anknyter hon till den kvinnorörelse som uppstod under 2016 års presidentkampanj i USA.  I målningen med den ironiska titeln som även syftar på en replik av Jimi Hendrix i låten ”Purple Haze”, ”Excuse me while I kiss the sky” ser vi schabloner av frihetsgudinna repetitivt titta fram. ”-Det är också ett statement – en kommentar till att Trump nu försöker stänga gränser trots att det går emot både landets grundlag och värderingar.”. Hon kallar sin del av utställningen ”Makeover”. Målningar med streck och ränder. Som att genom de olika lager av erfarna skeenden slutligen stryka ett streck och gå vidare? Men att ändå bära historian vidare genom de olika skikten, historiska lagerspråk, kretslopp. Inte för att glömma. Tecknen finns kvar. Att skapa en mer tidlös andlig dimension i det stramare yttre skiktet. En slags kontrollerad expressionism. För att skapa en viss ordning i kaos, och kanske i tanken att världen är abstrakt, det finns inga givna svar.

Den yngre konstnären Stephanie Abdallahs extremt detaljerade och fantasifulla teckningar i svartvitt samt målningar ställdes ut längre in i konsthallen. Den unga kvinnans upplevelser i centrum. ”Abdallahs snirkliga flickrumsestetik visar på den kraft som gömmer sig i intimiteten och friheten att ge sig hän åt det planlösa dagdrömmandet och fria associerandet. Hennes bilder är som visuella tanke-kartor där tankar sakta tar form.”. Stephanie beskriver en besatthet att fylla alla tomrum och dra kopplingar mellan olika objekt. ”Mina bilder blir lite som metaforer för idéer och tankar jag har kring olika ämnen. Jag börjar tänka på en sak, sen ritar jag det jag associerar till det, och så vidare.”. Man kommer att tänka på surrealister som Frida Kahlo och Salvador Dalí. Men även serietidningsestetik. Hon ställer frågan ”Vilka privata platser har vi kvar, när avståndet mellan tanke och handling bara är ett klick bort? Tecknandets långsamma takt möjliggör och skapar utrymme för något annat.”. Konstnärens möjlighet att skapa en subtil inre frihet om än tillfällig, att ta kommandot över den egna tiden.

Källor: Konsthallens arkivmapp, Södertäljeposten 20 april 2017, Jenny Folkesson, citat ur Monika Kiviniemis text Enhörna 29 mars 2017, citat ur pressmeddelande 5 april 2017, citat ur text Stephanie Abdallah, text och sammanställning: Anneli Karlsson.

Länstidningen 8 april 2017 text + bild Moa Lindstedt.