Studieförbundet Vuxenskolan kommer också med ett tillägg till sitt brev ”Nu har vi ännu en bön, Studieförbundet Vuxenskolan har en debattpjäs ”Spelet om glesbygden” eller ”Vår bygd är oss en väldig sorg”. Pjäsen är gjord åt Studieförbundet Vuxenskolan av författarna Lennart Svensson (skådespelare) och Claes Fellbom (pjäsens regissör). Det är en underhållande pjäs, 45 min lång med många sånginslag som behandlar glesbygdsproblem och miljöfrågor.”. Man vill framföra pjäsen i samband med utställningen, avsluta med en diskussion mellan aktörer och publik.

Det kommer även ett brev från Norrbottens Bildningsförbund. De vill gärna att utställningen öppnas med vad dom vid den tiden (1971) kallar för  ”/…/ lappkok och program på fredagskvällen den 19 november.”. Man hänvisar att det är lättare att engagera Norrlandsföreningen en fredag, än en torsdag med tanke på ledighet.

Jokkmokksgruppen bildades 1964 och hade vid tiden för utställningen sju medlemmar, ” – med vitt skilda temperament och konstnärliga attityder.”. Deras gemensamma nämnare var att de alla var bosatta i Norrbotten och främst i Jokkmokk.

Gruppen bestod ursprungligen av: Nils – Martin, C A I, Ossian Sarstad, Harry Nilsson, Lars Johansson Nutti, Filip Nilsson, Lars Anders Utsi.

Det var fråga om c.a. 49 alster av Jokkmokksgruppen ” Vi tror att det är en högklassig kollektion” skriver Margit Sperber från Studieförbundet Vuxenskolan i Södertälje i ett brev till kulturnämnden.  Utöver den ursprungliga Jokkmokksgruppen framgår av en försäljningslista från konsthallen till Norrbotten museum att betydligt fler konstnärer deltagit i utställningen, och betydligt fler verk ställts ut. Lars Pirak kanske en av de mer kända namnen.

Några av de medverkande konstnärerna: Carl-Oscar Nyström, Stefan Pettersson, Lars Pirak, Tora Rensgard, Hjalmar E Rönnbäck, Ingemar Callenberg, Sture Berglund, Ingemar Callenberg, Rune Granberg, Ingvar Jigrud, Kjell Knekta, Bertil Linné.

Källor: konsthallens arkivmapp, sammanställt: Anneli Karlsson

NORRBOTTNINGAR I SÖDERTÄLJE

Till Norrbotten och framför allt Lappland sökte sig resenärerna under 1700- och 1800-talen. För att skildra det exotiska med lappar, renar, vilddjur eller det väldiga med forsar och vattenfall, fjäll och milsvida skogar. Det var också strapatserna som lockade, de långa vandringarna, forsfärderna och fjällbestigningarna.

Dessa generationer av upptäckare från de skandinaviska länderna, från Tyskland, Frankrike, England, Spanien och Italien skildrade sina upplevelser i böcker, som ofta fick stor spridning och trycktes i många upplagor.

Mot slutet av 1800-talet var det den obändiga naturen som lockade framför allt svenska konstnärer till Norrbotten. Och de upplevde fjäll och hed, i allmänhet utan människor. De försökte fånga höstens starka färger, vinterns isiga grå och sommarens fulltoniga kolorit.

Först från 1930-talet har det så att säga funnits en inhemsk norrbottenskonst. Till en början bara några få, i dag ganska många. Det är konstnärer, som är födda och uppvuxna i länet eller som har dragits dit därför att de föredrar just den natur Norrbotten kan erbjuda och de levnadsvillkor som finns där.

I utställningen NORRBOTTNINGAR i Södertälje konsthall 19 november-12 december 1971 deltar ett 30-tal i länet bofasta konstnärer. De äldsta har verkat där åtminstone sedan början av 1940-talet, de yngsta, och det är de flesta, sedan 60-talet. Där finns samiska konstnärer, andra i Norrbotten födda och kvarvarande konstnärer (en del av dem har fått sin utbildning vid landets första folkhögskola med särskild konstlinje, Sunderbyns folkhögskola utanför Luleå), inflyttade konstnärer från övriga Sverige eller andra länder. – Men några saker har alla dessa gemensamt: De vill bo kvar och verka i Norrbotten, och de skildrar i sina bilder ständigt sin idé om detta väldiga område, antingen det är grästuvan eller fjällvidden de avbildar.

Claes-Göran Forsberg