Hermosilla Alvarez var vid den här tiden internationellt uppmärksammad med utställningar i Nord och Sydamerika såväl som i Europa. Han var autodidakt till att börja med men utbildade sig senare vid konstakademien i Chile. Han levde hela sitt liv i Valparaiso (bortsett från en exilperiod), och kom att profilera sig som en omtyckt lärare i grafik, och senare rektor vid Konstakademien i Viña del Mar i Valparaiso. Han solidariserade sig med Chiles folk, fattigdom och lidande och undervisade även i arbetarkvarteren för de ungdomar som inte själva hade ekonomisk möjlighet att studera vid akademien. Han porträtterade arbetare märkta av hårt arbete, som gruvarbetare från norra Chile, men även kulturpersonligheter och folkrättskämpar som Victor Jara och Pablo Neruda. Stilen var uttrycksfull och dynamisk, kraftfulla linjer. En annan kär motivkrets var det gamla Valpararaisos kullar och enkla bebyggelse. Carlos Hermosilla Alvarez utnämndes till folkets konstnär 1971 av president Salvador Allende. Vid akademien blev han kvar i 34 år, då han tvingades avgå i samband med militärkuppen i Chile 11 september 1973.

Efter att hans utställning turnerat runt i Sverige under en period återkom hans bilder till Södertäljeförorten Hovsjös bibliotek. Hovsjö var en alldeles ny stadsdel med en mångkulturell prägel. Vid den här tiden bodde många exilchilenare i stadsdelen. Trettio av hans träsnitt och linoleumsnitt visades. En del av motiven från hemstaden Valparaiso. Ett flertal av Chilenarna i kommunen var just från den staden. Ett kärt återseende kan man tänka.

Källor: Länstidningen 5/6-1981,30/8-1982 text: Christer Duke, konsthallens arkivmaterial, sammanställt: Anneli Karlsson