Daniel Jouseff destillerar bilder från en oupphörlig ström av populärkultur, nyhetsfotografi, minne och facklitteratur i filosofi. Uppslagen till konstverken är en strategisk form av slump. Jouseff väljer instinktivt ut en bok för dagen, slår upp en sida och en mening utkristalliserar sig som en slags instruktion. Liv och konst blandas, vi får ta del av iscensättningar där bilder mixas i ett slags kaos av intryck: känslomässiga som visuella.
Bild: Daniel Jouseff, porträtt.
Jag fick först höra talas om Jouseff genom hans vänskap med den legendariska fotografen Lennart Nilsson, mest känd för sina medicinska fotograferingar av foster. Jag hade under en tid utforskat kulturarvsfrågor i relation till samtidskonst och fick frågan om jag hört talat om Jouseff och hans bearbetning av Nilssons bilder? Jouseffs konstverk visade sig vara en slags närkamp med Sverige. Svärtade kollage, skissartade teckningar och installationer som tycktes uppbyggda under lika delar frustration och sorg som skratt. Bilder av ett Sverige så som landet formats under det senaste decenniet.
Daniel Jouseff och Lennart Nilsson var nära vänner. Efter Nilssons död fick Jouseff familjens godkännande om full tillgång till Nilssons arkiv. Jouseff fick rätten att självständigt förhålla sig till arkivet och föra en dialog med Nilssons fotografier i sina konstverk. ”Gör vad du vill.”
Vad handlar Nilssons bilder om? I Nilssons fotografier framträder bilden av Sverige som ett avancerat land kännetecknat av jämlikhet, innovation och teknikutveckling. Här finns kända politiker, folkhemsbyggare, granskog. Namnet Lennart Nilsson får de flesta att associera till bilder av svävande foster, en slags livmoderns rymdresenärer, friställda i tid och rum. Jouseffs konstverk är av en annan karaktär. I Jouseffs kärleksfulla händer möter bildarvet efter Nilsson ett visuellt brutalt och ärligt samtal. Svensk visuell ikonografi möter ikonografin för post-internet eran. I Nilssons bilder möter vi allt från svenska kungligheter till socialdemokratins monarker och en odelad kärlek till naturen. I Jouseffs konst däremot rekonstrueras identitet genom oavbrutna återkopplingar mellan media och kollektiva stereotyper: araben, invandraren, den andra. Algoritmer (och ofta rasistiska blickar) på nyhetsfragment som sipprar ut i media tecknas upp, skrivs fram, klipps upp och justeras av Jouseff. Datastyrda översättningar från google utförda för hand av konstnären, en svensk flagga står framdragen med tyget draperat på ett sätt som för tanken till sängar som bäddats av… Någon annan. Vilket språk är mitt om jag är född i ett land där modersmålet inte talas? Vem är jag om jag aldrig lärt mig arabiska, finska, turkiska eller polska ”på riktigt”? Om jag inte lärt mig skriva språket ordentlig utan bara kan barnets enkla fraser?
Jouseffs bilder skaver, de är känslomässigt obekväma. Stereotyper ifrågasätts och ritas om med hjälp av observanta ögon och en snabbt tecknande hand. Vilka krafter finns i skapandet av kulturer? Jouseff verkar föreslå att vi alla har förmågan att skapa ett nytt bildarv som är lika vidöppet som den historia som ligger både vid våra fötter och framför oss.
Joanna Sandell, chef Södertälje konsthall