En rymdraket av plast står mitt på en stor bordskiva och runt omkring bligar fyra dussin leksakshundar med allvarsamma miner. En osynlig maskin sätter då och då skivan i rörelse och fårhundarnas huvuden att röra sig. Hundarna – det är vi. Raketen – det är rymdforskningen eller dess mest påtagliga resultat, rymdfärderna och landstigningarna på månen. Rörelsen i konstverket ar en ”propagandaimpuls” som vi då och då drabbas av. När vart intresse har svalnat kommer ett nytt, fantastiskt, visionseggande företag till utförande. Vi hänförs, dåras, faller i trance över människans förmåga, de av teknikens framåtskridande förändrande perspektiven in i framtiden. Men uppmärksamheten avtar – då utsätts vi till vår stora förtjusning av en ny propagandastöt. Vi tvingas åter nicka med, skärmas åter av från verkligheten – intresset kan ju inte räcka till för allt vad som händer omkring oss – krig, svält, orättvisor, elände – vi nickar ja, vi böjer oss ju för raketen- avgudabilden. Är inte det nog!

Södertälje i november 1970
Ingvar Claeson

Katalog