Promenadutställning

Teresa Seger Gunnar Seger

”Jag tänker ofta på Ruskin”

Vi har givit Gunnar och Teresa Seger vissa resurser och fria händer att tillsammans skapa en utställning på ett eller snarare två sammanlänkade teman. Under flera månader har de målat, skulpterat, snickrat och söm mat. En stad och en skog i fragment har vuxit fram i deras ateljéer i gamla Petersborgskolan i Hölö utanför Södertälje.

Foto: Johan Fowelin.

Den erfarna scenografen Teresa har fått blomma ut i väldiga kulissmålerier och i dispositionen av utställningsrummet, medan Gunnar i huvudsak stått för de plastiska elementen, konstruktioner och snickerier. Gunnar och Teresa Seger kallar sin rumsskapelse ”promenadutställning”. De låter oss med andra ord promenera in i sin inspirations världar, i staden Venezia och Hölö skogar. Utan märkbar över­gång förvandlas skogens trädstumpar till de ruttnande pålarna i Venedigs kanaler.

Gunnar Seger vandrar många dagar i Hölö skogar. Han går lätt lutad bland rotfällena, stubbarna och stumparna som överlevt sitt träd och sin skog och i sitt långsamma döende förstenas, förvandlas till nya skapelser, ståndaktigt raka eller expressivt förvridna, silvergrått patinerade eller förkolnat svarta.

De gröna somrarna, de brokiga vårarna har passerat Gunnars skog, som maktens dagar och festerna har passerat Teresas Venedig, vars sista akt blivit mycket långdragen, men som under det senaste decenniet ser ut att påskyndas genom det industriområde som ligger likt en drake i den gamla lagun­stadens utkant och spyr ut sina frätande utsläpp i vatten och luft.

Jag tänker i denna utställning mer än en gång på den engelske konstfilosofen och sociale utopisten John Ruskins (1819 – 1900) heliga treenighet, alpernas träd, den venetianska gotiken och William Turners (1775 – 1851) måleri. Och hotet mot naturen, civilisationen och konsten är än i dag industrialis­mens negativa sidor, som Ruskin var en av de tidigaste att uppfatta och bekämpa.

Per Drougge

Gunnar Seger

Under tusen år har skogsstigarna trampats upp av människor och djur. På en eftermiddag förstörs en sådan stig av traktorn med sitt timmerlass. Stigarna följer den lättframkomligaste vägen genom skogen och det gör också traktorföraren. När skogsavverkare och traktorer gjort sitt ligger hyggena fulla av stubbar, grenigt bråte och djupa hjulspår. Med ljuset på hyggena kommer visserligen hallonsnåren men anses det tillräckligt lönsamt kommer flygplanen med sina gifter.

Människan går alltid någonstans och söker något – upplevelser, svampar, bär. Vi går i skogen och vi söker. Bland det som blivit kvar kan träskulptören finna former och anslag till idéer. Dolda under mossa och jord ligger rotvältor och halvt murkna trädstammar. Ger en möjlighet till upptäckt och början till arbete. Nyfikenhet och kanske glädje. För att i möjligaste mån hålla kvar kontakten med den upptäckta formens idé och känslan av träet använder jag så enkla verktyg som möjligt. Med detta följer den viktiga funktionella arbetstakten. Att hela tiden känna sambandet mellan arbetstempot och sin intention. Arbetsmaskiner avlägsnar känslan för materialet. Att hålla rätt tempo i arbetet kan vara detsamma som att hålla tillbaka överdrifterna.

Naturen bygger och förintar sina former i en evig kretsgång som bara kan brytas av människan. Människan bygger sina kulturer, men när hon inte vill underordna sig naturen svarar den sunt och negativt. Det finns konstnärer som är fascinerade av civilisationens skräphögar. Jag rotar i naturens förfall, kanske därför att det parar sökandet med lagom ensamhet. Jag har alltid önskat att kunna göra glada, snälla figurer – men det tycks inte kunna gå.

Så vi har tillsammans i stället försökt att göra åtminstone utställningens yttre form glad och tilltalande.

Gunnar Seger
f 1921 i Stockholm
Skulptör och tecknare
Studier: Gerlesborgsskolan
Resestipendium: Polen
Scenografi: Marsyas- teatern och Stadsteatern, Stockholm Utställningar sedan 1971.