I vår tid har blommotivet ansetts antikverad och tillhört äldre generationers konstälskare. Nu gestaltas konstupplevelser i de nya mediernas installationer, foto och video, blomster och andra sköna motiv, många gånger i en till synes oskön syn på det vackra! Varför? Konst­närerna i utställningen Sub Rosa – Blommor i nordisk samtidskonst ger svar på den frågan. Det att enbart kvinnliga konstnärer inbjudits till utställningen som handlar om tolk­ningar av ett sedan länge åsidosatt ämne – blomster, är en stillsam men medveten provokati­on. Inom den ledande avantgardekonsten har det under de senaste decennierna inte varit särskilt väl sett att måla blommor. Vid sidan om den exklusiva konsten har det alltid funnits kvinnliga konstnärer som målat blommor för tapetmönster, porslinsdekorationer, möbelty­ger, mönster och illustrationer till botaniska planscher och böcker. Men det för ämnet för långt bort från denna utställnings ide att fördjupa oss i deras vackra blomsterdekorer.

Värt att uppmärksamma är ett ökande intresse för trädgårdskonst och blomsterodling. Intres­set har inspirerat flera av de deltagande konstnärerna i vår utställning. Under det svenska kul­turhuvudstadsåret 1998 satsade Rosendahls trädgård och Prins Eugens Waldemarsudde på Djurgården i Stockholm på stora trädgårdsutställningar med konstnärliga inslag. Utställning­arna fick mycket uppmärksamhet och många besökare. Andra utställningar med blom­anknytning har ägt rum under senaste åren. Sommaren 1999 arrangerades på Skoklosters slott i Sverige temautställningen Tulpan, nejlika och ros med blomstermotiv ur slottets sam­ling av möbler, porslin och andra föremål. Som ytterligare exempel på aktuellt blomintresse kan nämnas att Faaborgs museum i Danmark gjorde en utställning med titeln Blomster 1999.

SUB ROSA

Sub Rosa betyder under rosen. Det som sägs under rosen yppas i förtrolighet. Orden kan uttalas viskande och hemlighetsfullt. Uttrycket, som används än i dag, kommer från romarti­den. Då fördes diplomatiska samtal och hemliga budskap oftast efter måltiden på särskilda platser där en ros hängde ner. Det markerade att förtroligt samtal pågår. Seden går tillbaka till den grekiske guden Harpokrates, förtrolighetens gud. Han fick en ros av Eros med en bön om att hålla ryst om hans mor Afrodites kärleksävenryr. Senare kom Sub Rosa betydelsen att användas inom kyrkan. Vid biktstolarna i domkyr­kan i Worms finns vita rosor. I slottet Amalienborg finns ett rum som heter Sub Rosa med en ros målad i taket. Där fördes diplomatiska samtal, som inte fick föras vidare. Nu är rummet känt för sin utsökta samling ur den berömda Flora danica servisen, vilken den danska drottningen Margarethe har dekorerat det tidigare naturaliekabinettet med.

Text: SUB ROSA – Subrosaobservans, Pia Thunholm

Medverkande konstnärer:
Katja Sjetne Bakke, Line Bergseth, Ingrid Berven, Bodil Brems, Laila Catharina Debois, Anna-Maria Ekstrand, Saara Ekström, Sissel Frederiksen, Hjordis Haack, Lova Hamilton, Marianne Heske, Kirsten Justesen, Marja Kanervo, Inghild Karlsen, Nina Maria Kleivan, Lotte Tauber Lassen, Tuula Lehtinen, Henrietta Lehtonen, Pernelle Maegaard, Malek Mazici, Katerina Mistal, Katarina Norling, Stina Opitz, Ingrid Orfali, Lilian Polack, Clara von Rettig, Anne-Suzette Sadolin, Vicky Steptoe, Mette Ussing, Marianna Uutinen.

Samproduktion: Charlottenborg Udstillingbygning, Danmark och Amos Anderson Konstmuseum, Finland.

Katarina Norling: Du betydde färgorna for mig och har därfor tagit färgorna med dig. 60 X 70 cm, 2000.

Anna-Maria Ekstrand. Foto Dana Sederowsky.

Nina Maria Kleivan: ROSE 10+10 and I smile because the secret is beyond me, 2000.

Marianna Uutinen: For the flower show, 2000.

Utdrag ur katalogen Sub Rosa:
Marianna Uutinen har ställt ut separat och medverkat i finska och internationella samlingsutställningar sedan mitten av 1980-talet. Marianna Uutinen var representerad i utställningen Naturally Artificial på biennalen i Venedig, 1997. Tillsammans med Mark Dion och Moriko Mori, och de nordiska konstnärerna Henrik Håkansson och Sven Påhlsson förmedlade de, enligt kritikern Poyin Auyong, en tydlig känsla av det paradoxala förhållandet mellan natur och kultur. Hennes arbeten är tvådimensionella målerier ofta med tredimensionella tillskott. I sina kompositioner använder Marianna Uutinen plast som formas och färgas i ofta grå, lila och bruna toner. Målningarna, eller snarare de skulpturala målningarna är dels utmanande kommentarer kring färglära och konst, samtidigt som de frammanar asociationer till kvinnlighet och erotik.