Teckningen är den konstart som oftast hamnat i skymundan skriver dåvarande konsthallschef Kristina Möller i förordet. ”Man skulle kunna förklara teckningen som en visuell bild av en psykisk process – en tanke – som en inblick i konstnärens själ”.
Teckningen som en grund för allt konstnärligt skapande, som spontant klotter vid personalmöten såväl som förberedande skisser inför en målning, en skulptur, arkitektur eller en trädgård. ”Tecknandet är den ursprungliga och mest primitiva formen av bildskapande. Tänk bara på de lysande skickligt utförda teckningarna på Altamiragrottans vägg i Spanien från 15.000-10.000 f Kr eller på grottväggarna i Lascaux i Frankrike.”
Till utställningen bjöds 20 konstnärer in. De fick bidra med 3-5 teckningar, teknikerna var varierade. Det fanns inget särskilt tema som utgångspunkt men intentionen var att fylla konsthallen till bredden och på höjden. En intention man lyckades genomföra.
”Teckningskonsten är väl värd en renässans. Vi vill med den här utställningen ge teckningen dess rättmätiga egenvärde som en självständig konstart.”.
Medverkade konstnärer: Molly Bartling, Håkan Bengtsson, Niklas J Brandow, Björn Brusewitz, Rune Claesson, Carlos Decker-Yañez, Ole Drebold, Leif Elggren, Urban Engström, Ylva Friberg, Cecilia Frisendahl, Ida Isakson, Lars Isacson, Peter Johansson, Bruno Knutman, Klara Kristalova, Jockum Nordström, Petter Pettersson, Johan Thurfjell och Eva Zettervall.
Källor: Katalog: TECKNINGSKONST citat Kristina Möller sid. 2-3. A.K.
Bilder: Petter Pettersson, Dublinskuggor tusch-kaffe, 2000.
Peter Johansson, Untitled (Yatzy) teckning 1995-2000.