Ulf Ingwall debuterade på Södertälje konsthall 1974. Utställningen ingick i en serie utställningar som konsthallen valt att kalla ung debut. Ingwall var född 1947, parallellt med studierna vid Konsthögskolan i Stockholm utbildade han sig till violinist. Han var en färgstark kulturpersonlighet i kommunen, med sin stolta hållning, sitt långa mörka hår och yviga skägg.
På uppmaning av konsthallens tidigare chef Per Drougge var han med och bildade stråkkvartetten Hasiorkvartetten, uppkallad efter konstnären Wladyslaw Hasior som genom ett flertal utställningar i konsthallen och genom skulpturgruppen Solspann vid badhuskullen, satte en stark prägel i kommunen. Ingwall var verksam i Södertäljeoperan, orkesterföreningen och St:a Ragnhilds kammarorkester m.m. Han försörjde sig även som violinpedagog. Efter arbetsdagens slut tog han bilen till sin kära ateljé på Saltskog Gård. Här kom han att stanna i 20 år fram till sin hastiga bortgång 2015. Han skyndade sig in och stängde dörren efter sig. Koncentration och målmedvetenhet var kännetecknande. Något heligt över det egna rummet.
Ingwall målade i olja, det luktade terpentin om hans konst. Motiven var ofta hav, landskap men även mycket porträtt, inte minst självporträtt. Det föll sig naturligt med en minnesutställning på Saltskog gård 2016 då även dörren till hans ateljé stod öppen. Målarrocken hängde på en krok, allt lämnat mitt uppe i en process med en del mer eller mindre halvfärdiga målningar. I den arkivmapp från Ingwalls debut finns endast utställningslistan bevarad. Men vi hoppas och tror att vi kommer hitta fotografier framöver från andra sammanhang i konsthallen.
Ulf Ingwall erhöll Länstidningens kulturpris samt Södertälje kommuns kulturpris. Vännen Torgny Hallberg gjorde en film om honom.
Text : Anneli Karlsson
