Avsikten är också att tillgängliggöra konsten för en bredare publik genom den pedagogiska delen.

Utställningen som planeras till säsongen 1973-74 kommer visas på ett flertal platser i landet. Södertälje nappar på idén och tar in den hösten 1973, samtidigt som en identisk parallell utställning visas på Norrköpings museum.

Under den här utställningen gick det mycket hett till. Konstnärerna riktar en massiv kritik till konsthallens ledning och hotar med att avbryta utställningen redan den 15 september efter ett besök. Konsthallen å sin sida talar om kontraktsbrott och överväger göra en polisanmälan. Tydligt är att Vi ses gruppen är mycket missnöjda med placeringen av utställningen i konsthallens grafiksal på nedrebotten. Man påpekar att belysningen är undermålig. Det pedagogiska materialet placeras så lågt ”taxhöjd” att man måste sitta på huk eller en stol för att kunna ta del av det. Den tillförordnade amanuensen Per Drougge som curerat tar mycket illa vid sig. Han berättar för Länstidningen 19.9-1973, att det var ett medvetet grepp att lägga den pedagogiska delen så lågt, för att det inte skulle inkräktar på själva utställningen. Materialet kom i lådor utan anvisningar om upphängningen. -Jag har gjort det bästa möjliga av materialet, säger han. Det är förmätet att kräva mer av en så liten utställning.

De affischer som skickats till konsthallen för att spridas ut i kommunen har stannat i konsthallen. Man har gjort en regnbåge av affischerna som en slags entré, vilket konstnärerna benämner som att arrangören ”firat en orgie i smaklöshet”.

Drougge och Högestätt svarar med att de små utställningarna alltid hängs på nedreplanet, vilket brukar väcka kritik från utställande konstnärer. På det övre planet hänger samtidigt en större utställning med Fritz Sjöström. Det är den attraktivare delen av konsthallen. De positiva i det hela konstaterar de är att kritiken kanske leder till att debatten om behovet av en ny konsthall tar fart igen. Det man vid tiden huserar i är en gammal bilhall, grafiksalen är den tidigare lagerhallen. Vad gäller affischerna säger man att det inte har funnits pengar till spridning. Man har inte ens haft affischer ute till Fritz Sjöströms utställning. Per Drougge tycker han har gjort det bästa möjliga utifrån de förutsättningar som funnits och att regnbågsentrén med affischer syftade till att fungera som ett blickfång. Högestätt stöttar och instämmer.

-Det tycker jag är en festlig entré till utställningen. Om den är smaklös överlåter jag till den enskilda människan att avgöra. Säger Drougge.

-För övrigt anser jag att dessa fem konstnärer inte har längre till Södertälje än att de kunde närvara vid hängningen. Men så intresserade var de tydligen inte av att få det ordnat som de själva ville.

De fem Stockholmskonstnärerna råder och sin sida de konstintresserade att strunta i utställningen i Södertälje och i stället åka till Norrköpings museum. Utställningen får hänga kvar tills slutdatum. Konsthallen har polisen på sin sida, och ett ingrepp innan utställningens slut är lika med stöld.

Källor: Södertälje konsthalls arkivmapp, text och sammanställning Anneli Karlsson