Öppet: onsdag-fredag 12-18, lördag 11-15

Igor Blomberg Tranaeus påbörjade sitt arbete med utställningen i Portal utifrån de skisser, bilder och ritningar han fick med sig då han besökte konsthallen i december 2022. Han bestämde sig tidigt för att arbeta på plats under en längre tid, och utforska hur disparata idéer och utkast till verk kunde komma samman till en helhet. Rummets tak blev en startpunkt, innertaket lyftes ur och ovanför blottlades husets innanmäte – ventilation som likt lungor andas och vattenrör som bildar ett slags blodomlopp i huskroppen – genom att ta bort innertaket öppnas rummet upp både på ett fysiskt och mentalt plan. Känslan av en arkeologisk utgrävning med de upplysta cementbalkarna ovanför innertaket som avslöjar 50 år av kulturproduktion är befriande – hon lever, Luna!

Att associativt utföra arbete genom att bearbeta idéer vartefter de uppstår genererar ett kontrollerat kaos. Den stora väggen består av 312 A4-pappersark utskrivna på konsthallens kontorsskrivare och nogsamt hoptejpade till ett gigantiskt pussel. Bilden kommer från Igors privata arkiv, där han samlar referenser och inspiration. Just detta motiv är från Sicilien, trädgården kan här symbolisera motsättningen mellan naturens organiska kraft och människans försök att tukta den – att rensa ogräs, trimma buskar, klippa gräsmattor – alla uttryck för en vilja att bemästra naturens ihärdiga liv, att ordna in det i system som passar vår mänskliga rationalitet. Hyllsystemet på väggen tvärsöver kan ses som en symbol för detta ordnande.

Ur taket ringlar rödfärgade kablar som leder ström till lamporna. Inom filmvetenskapen florerar många scener där lampor, ljus och arkitektur förkroppsligar psykiska tillstånd. Regissören David Cronenbergs filmer utforskar ofta en rastrerad, upplöst verklighet, med lätt absurda inslag. I Portal är det svårt att inte tänka på de rödfärgade kablarna som vener. På några platser finns tunna skulpturer av aluminiumtrådar. De kanske är ormar, en biblisk trop där ormen dyker upp i lustgården, trädgården, och förleder oss med sin list. Att veta för mycket och därigenom avstå tron, och att därigenom bli dömd av Gud att kräla på marken och bära hela människans synd. Ormarna kikar nyfiket och aningen skeptiskt runt i rummet och blir en behållare för de konstnärliga val och laddningar som objekten omkring tillskrivs i detta narrativ.

I utställningen finns även flertalet silhuetter i aluminiumfolie. Dessa är hämtade från stillbilder ur filmer. Silhuetterna finns också representerade i de fem kollage som monterats bakom glas runtom i utställningen. Kollagen är på sätt och vis utställningens grund, i dem förekommer fotografiet på väggen, ritningar över konsthallens rum och miniatyr-silhuetter i aluminiumfolie – dessa figurer som klivit utanför glaset och nu gestaltas i olika format runt omkring i rummet.

Längst in i utställningen hänger ett verk med en kvadratisk form av folie, en referens till konstnären Kazimir Malevichs målning Svart Kvadrat. Målningen visades för första gången år 1915 i utställningen The Last Futurist Exhibition of Paintings, 0,10, och har ofta kallats för en slags ”nollpunkt” för måleriet. Utställningen blev startpunkten för icke-objektiv konst kallad ”suprematism”, i vars eftersvall vi nu, över etthundra år senare, fortfarande lever. Igor Blomberg Tranaeus visar hur nya relationer mellan bilder, objekt och idéer kan uppstå, förenas och förädlas.