Diaspora Letters av Ricard Estay och Nicolás Wormull är en brevväxling i bilder. Fotografierna som Ricard Estay och NIcolás Wormull skickat till varandra under drygt ett års tid är dramatiska, mättade av känslor, sorg, våldsamheter men också nyfikenhet och tröst. Bilderna vi får tar del av är inte undertecknade, betraktaren får gissa sig till vem upphovspersonen är. Men är det ens av vikt? Intressantare är kanske leken med plats, sinnesstämningar och underliggande våld. Vilka bilder gestaltar Chile och vilka Sverige?

Diaspora Letters inleds under samma tid som Södertälje konsthall visade Det internationella motståndsmuseet 1978-2020. Ricard Estay deltog då med en videoinstallation som blev en av de viktigaste nycklarna i att förstå utställningens tematik och underliggande laddningar. Motståndsmuseet förhöll sig fritt till en utställning producerad av Moderna museet 1978 och bestod av en solidaritetshandling där svenska konstnärer gick samman för att skapa en konstsamling för ett framtida museum i solidaritet med Chiles folk. Aktionen var en reaktion på störtandet av den demokratiskt folkvalda presidenten Salvador Allende år 1973. Utställningen på Södertälje konsthall spände över drygt 30 år av solidaritetskamp. Konstnärer från tre olika generationer samlades i ett och samma rum och besökaren kunde följa frågeställningar som: vem är jag när det land jag kommer från förändrats i grunden under min frånvaro? Och varför är minne så centralt i frågan om återerövrad identitet och bearbetning av trauma?

I Estays verk för Det internationella motståndsmuseet 1978-2020 ser vi en elvaårig svensk flicka med chilensk bakgrund stappla sig genom Allendes sista tal till nationen. Hon kan inte spanska och förstår inte det hon läser. Hennes läsning korsklipps med den autentiska radiosändningen över samma tal läst av Allende själv. Estays verk fick sin urpremiär samtidigt som nya oroligheter skakade Chile. Denna gång utsattes framförallt unga studenter för nya övergrepp av sin egen stat då de protesterade över de eskalerande sociala orättvisorna i Chile. Våldet i nygammal tappning briserade inför en chockad omvärld som delvis fick svårt att filtrera sanningshalterna i nyheterna från Chile. Vad var propaganda, vilka nyheter var fabricerade? Vad var faktiskt sant? Den pågående utställningen i Södertälje konsthall skapade en skyddad plats där besökare kunde få ta del av ofiltrerade vittnesmål genom kontakterna mellan konstnärer och aktivister i Chile.

Diaspora Letters kom till under samma vinter och i en liknande dialog, den här gången mellan två konstnärer, deras kameror och de bilder de producerat.

Joanna Sandell, Chef Södertälje konsthall