JAG HAR ARBETAT MED DATORN i min konstnärliga verksamhet i snart tio år. Utvecklingen inom datortekniken och program­utvecklingen har under dessa tio år överträffat alla förutsägelser. Redan nu målas dataålderns fantastiska värld upp inför 2000-talet.

Drömmar om framtiden tenderar ofta att i minnets backspegel få ett löjeväckande och ibland skrämmande skimmer över sig. Var det så vi drömde om framtiden?

När jag växte upp på 50-talet hette det att vi levde i »Atomåldern«.
Nu lever jag plötsligt i »Dataåldern«.

Många av Atomålderns och Dataålderns framtidsvisioner är redan glömda eller brutalt överkörda.

I mitt pågående projekt »X-Ray / Ray-trace« låter jag Atomåldern möta Dataåldern och väver samman dess drömmar och mardrömmar i datorn.

Utgångspunkten är X-Ray-symbolen. En ikonbild för Atomåldern som förknippas med radioaktivitet, kärnkraft, atombomber och andra produk­ter av Atomåldern. Ray-trace är ett begrepp för bilder framräknade av dato­rer. Därför har jag valt begreppet som sinnebild för Dataåldern, med dess visoner om en virtuell, datorframställd verklighet,

De bilder som jag gör är inte bara utförda i ray-trace-teknik Jag tillåter mig röra mig fritt mellan beräkningstunga ray-trace-bilder i högupplös­ning med 16 miljoner färger och bilder i lågupplösning med 16 gråtoner.

Jag vill inte vara slav under tekniken. Jag vill heller inte göra tekniken till min slav.

Jag strävar efter att upprätthålla en vänskaplig förbindelse med både naturen och tekniken.

Stressar man livskraften ur en atom hämnas den genom att sända ut dödsbringande X-strålar. Datorernas hämnd kan vi ännu bara ana oss till.