1. Vad är din relation eller dina associationer till Internationella motståndsmuseet
När jag blev inbjuden till den här utställningen hade jag ingen kunskap om eller relation till motståndsmuseet. Jag associerade spontant till 70-talet i Latinamerika där jag växte upp och där konstnärer på olika sätt organiserade sig för att skapa visuellt material vilket fungerade som motstånd och protest.
2. Kan du beskriva din relation till Chiles historia – kuppen, diktaturen och dess gensvar i världen?
Jag har alltid haft en nära relation till Chiles historia efter militärkuppen. Först i form av att jag delade exilen med många exil-Chilenare under tidigt 80-tal i Sverige, vilket gjorde att våra historier sammanflätades. Senare, då jag var tillbaka i Uruguay och var mycket politiskt aktiv, fanns alltid Chile på agendan för olika solidariska insamlingar, manifestationer etc. Att Pinochet höll makten under en sådan lång tid förvandlade Chile till en väldigt emblematisk plats under en period då de flesta andra länderna i Latinamerika hade gått över till att bli demokratiskt styrda.
3. Hur ser du på solidaritet som begrepp och praktik idag?
Jag kan inte se någon större förändring av begreppet solidaritet, det betyder detsamma idag som på 70-eller 80-talen. I praktiken och i dagens politiska klimat har dock ordet solidaritet effektivt devalverats genom en process där vissa ord mer och mer, via en politisk lobby, associeras med periferierna och har tagits bort ur det gemensamma samtalet. Människor är väldigt försiktiga idag när man använder begreppet eftersom man lätt automatiskt kan förknippas med en politisk ådra som i vissa kretsar numer beskrivs som extrem.
Juan-Pedro Fabra Guemberena tog sin examen från Kungliga Konsthögskolan (MFA) i Stockholm 2002. Juan-Pedro har delat upp sitt liv mellan Montevideo, där han är född och delvis uppväxt, och Stockholm, dit han kom som flykting i slutet av 70-talet. Den upplevelsen har blivit central för hans konstnärliga praktik, som kartlägger det extrema och sublimas narrativ och bildspråk. Hans verk har ställts ut internationellt, bland annat i utställningen The School of Kyev, Kiev, 2015 och University of Disaster på den 57:e Venedigbiennalen, 2017. Han är representerad i samlingar såsom Moderna museet i Stockholm och Sammlung Goetz i München. Han är för närvarande verksam i Berlin, Stockholm och Montevideo.