Till utställningen Internationella motståndsmuseet 1978 – 2020 har Södertälje konsthall intervjuat de deltagande konstnärerna kring deras relation till Chile. Mariana Silva Varela kom till Sverige som sex-åring och har minnen och erfarenheter från Chile.

1. Vad är din relation eller dina associationer till Internationella motståndsmuseet? Vad tänkte du när du först blev inbjuden till utställningen?

Jag har inte haft så mycket kontakt med Internationella motståndsmuseet. När jag blev inbjuden tyckte jag att det var oerhört intressant att lyfta fram Sveriges långa och rika relation med Chile. En unik och spännande historia av ett möte och mottagande av chilenare i Sverige som jag tror är historiskt och aldrig mer kommer att upprepas i nutid.

2. Kan du beskriva din relation till Chiles historia – kuppen, diktaturen och dess gensvar i världen?

Jag är ett barn av kuppen i Chile. Jag vet inte vem jag är utan den historien, eftersom jag är flyktingbarn till exilchilenare. Jag har svårt att uppge vilket gensvar det har idag. Men på 1970-och 80-talen vet jag att det var ett stort fokus på Chile. Jag själv var inte gammal nog för att ta in det och vi levde under ganska traumatiska förhållanden just då. Men självklart vet jag att det fanns gensvar från Sverige och andra länder, som Iran, Rumänien och Sydafrika till exempel.

3. Hur ser du på solidaritet som begrepp och praktik idag?

Jag ser på solidaritetsbegreppet på många sätt men främst som ett politiskt begrepp innebärande politisk handling såväl som handling inom förening, nätverk eller folkrörelse motiverad av solidaritet med människor som drabbats av krig, förtryck eller fattigdom. Ofta tillskrivs ordet idag endast till hjälporganisationer. Solidaritet börjar i hemmet, liksom jämställdhet eller kvinnors rätt till arbete. Solidaritet är att hjälpas åt att driva ett samhälle där det finns utrymme för nya individer. Tyvärr upplever jag att det är ett begrepp som inte längre används och som snarare förlöjligas. I denna tid av individualism och digital revolution ekar solidaritetsbegreppet tomt. Det har fallit i glömska i en epok där självförverkligandet “peakar”. Frågan är om det varit möjligt för individualismen att existera utan solidaritet? Solidaritet har lagt grunden för ett samhälle med rätt till utbildning, sjukvård och jämställdhet.

Mariana Silva Varela är född i Chile och uppvuxen i Rinkeby, Stockholm. Hon är utbildad på Handarbetets vänners högre textila utbildning med väv som inriktning. Hon är också historiker, framförallt inom migrationshistoria. Mariana Silva Varela intresserar sig för och arbetar med fiktiva världsbilder, en form av futuristisk antropologi som samtidigt har en kritisk hållning mot det preserverande och ofta nationalistiska och koloniala förhållningssätt vi har till vår kulturella identitet. Hennes arbete har vuxit fram ur nyfikenhet för kulturell identitet och tillhörighet, och är även ett sätt att närma sig en svensk tradition och göra den till sin egen.