Det här är din första utställning i Sverige. Kan du berätta för publiken om dig själv?

NM: Jag föddes i Syrien. Jag lämnade mitt land för 24 år sedan och jag flyttade till Nederländerna. Jag studerade konst i mitt hemland och jag studerade även på AKI akademin i Enschede, Nederländerna. Jag flyttade till Sverige för fem år sedan.

När och varför började du måla?

NM: Jag har alltid älskat att måla, ända sedan jag var ett barn. Det har alltid varit en del av mig. Jag känner att det finns i mitt blod och jag har alltid blivit dragen till det [att måla], nästan som magnetism.

Kan du förklara vad du just nu visar på Södertälje konsthall?

Ni ser den senaste kollektionen på Södertälje konsthall. Mitt senaste arbete visar vad som just nu sker i världen generellt, den visar mitt perspektiv på en global nivå. Jag vill ta med dig, publiken, in till min värld. Det finns en rytm och en cykel. Denna rytm och cykel visar hur människor alltid har levt tillsammans som en flock, och fortfarande gör det än idag. När jag först började [måla], kom idén från hur flocken/massorna lever. Det jag ser är att det inte finns någon skillnad mellan människor och djur. Djur dör för kommersiella anledningar i massor/flock och likaså dör människor i massor/flock när en naturkatastrof sker eller på grund av folkmord och krig. Temat om massorna/flocken är väldigt närvarande i mitt arbete. Vårt [människans] öde är detsamma under sådana omständigheter att vi båda dör när en naturkatastrof sker. När du ser mina målningar måste du titta riktigt noga för att kuna urskilja, är det här en människa eller ett djur? Eftersom rörelsen av globala händelser går att applicera på både människor och djur. Jag vill göra besökarna medvetna om denna rytm så vi kan bryta oss loss från denna cykel.

Du arbetar mestadels i stora skalor, varför det? Varför har du valt att arbeta med målningar som din teknik för ditt konstnärskap?

NM: För det första, när jag målar så känner jag att konsten jag skapar är större än mig själv. Jag känner att det meddelande jag vill skicka ut måste visas på ett sätt så att det [upplevs] på riktigt. Jag vill inte förminska det [min konst] eftersom jag vill att mina besökare ska uppleva sanningen om livet. Jag använder tryck eftersom jag upplever att det reflekterar sanningen om livet. När jag använder tryck kan jag inte ångra det jag påbörjat precis som döden. Processen med att arbeta med tryck är väldigt viktig för mig. Jag upplever att den här tekniken är som dokumentation på ett väldigt konstnärligt vis eftersom mina målningar alltid reflekterar teman om mänskligheten. Vad jag också finner väldigt viktigt i min teknik av tryck är själva metoden. Jag har experimenterat med den och jag använder inte en maskin och därför är den här [metoden] unik eftersom jag har utvecklat den själv.

Du arbetar mycket med lidande som ett tema och att det är kopplat till trauma. Kan du utveckla vidare på det? Varför är lidande ett centralt tema i dina målningar?

NM: Lidande är alltid ett centralt tema för alla levande människor. Jag växte upp med ett trauma från min mamma och min mamma växte upp med hennes mammas trauma. Det här är intergenerationell trauma som har förts vidare och jag vill bryta den här cykeln genom att göra alla medvetna om den. Som du vet är jag assyrisk och mina förfäder upplevde Seyfo[folkmordet] under 1914 och 1915 i Turkiet. Jag växte upp med dessa historier. Min mamma förlorade sina föräldrar under folkmordet och alla från hennes pappas familj, dödades. När hon dog [min mamma] sa hon ”jag ser människorna som massor”. Jag frågade henne, vad menar du? Hon svarade ”det är Seyfo.”. Hon levde [med] det här traumat till hennes sista andetag. Mina idéer kommer inte endast från vårt Seyfo utan även från Förintelsen och många andra folkmord. Det spelar ingen roll vilken folkgrupp det hände, så länge vi ser att det här sker alla oss människor globalt.

Kvinnor verkar vara ett centralt tema i dina målningar. Kan du förklara varför?

NM: När du kommer från ett land som har slitits isär och har lidit på grund av krig eller ett folkmord märker du alltid att kvinnorna är väldigt nedbrutna. Jag har också en kollektion om kvinnorna som tillhör Yezidi-folket, när IS hade tagit de som sexslavar. Det här verkar vara en kvinnas öde under ett folkmord eller krig. Kvinnor som förlorar sina makar måste uppfostra sina familjer i otroligt svåra situationer. Jag vill visa respekt för deras svårigheter genom att visa er, deras smärta.

Du beskriver din konst som politisk. På vilket sett är din konst politik?

NM: Jag vill visa dig sanningen. Jag vill dokumentera människans lidande. Jag gör det här i min konst och visar dig den nakna sanningen.

Färgen svart är central i dina målningar, men man ser även element av färger som röd, grön och orange. Är det ett medvetet eller omedvetet val att du har valt dessa färger?

NM: När du tar en närmare titt på målningarna ser du att färgen inte är svart. Jag använder många mörka nyanser med inslag av orange, rött, grönt etc. Jag använder dessa färger också, eftersom jag känner att det alltid finns hopp. Det visar på att det alltid finns en lösning för de problem jag vill visa i min konst.

Jag tycker att dina målningar är väldigt starka och de påverkade verkligen mig djupt. Vad vill du att publiken ska ta med sig efter att de har upplevt din konst?

NM: Jag vill skapa medvetenhet för människorna. Förhoppningsvis leder det till frågor kring temat om mänskligheten och att publiken blir tagna av målningarna.