Till utställningen Internationella motståndsmuseet 1978 – 2020 har Södertälje konsthall intervjuat de deltagande konstnärerna kring deras relation till Chile. Rolando Pérez, som själv har erfarenheter från militärkuppen kom till Sverige och Södertälje där han fortsatt sitt konstnärskap.

1. Kan du beskriva din relation tillChiles historia- kuppen, diktaturen och dess gensvar i världen?

Jag började på Konsthögskolan (Escuela de Bellas Artes) i Santiago 1968 och blev involverad i studentreformen. Salvadore Allende vann valet 1970 och under de närmaste två åren genomfördes många reformer. Vi studenter deltog i det politiska livet även utanför skolan. Ibland var jag borta från skolan i veckor, engagerad i de bostadslösas rörelse, ”Los Campamentos”. I skolan ägnade jag mig mest åt skulptur och måleri, den pedagogiska delen med plugg och tentor fick jag inte tid till. Vid militärkuppen 1973, var jag ledare inom studentkåren på Konsthögskolan. Många studenter arresterades och försvann. Det gjorde att min situation blev mycket osäker, jag flyttade runt på olika ställen och blev till sist tvungen att lämna landet. När jag tänker tillbaka på den tiden känner jag att jag var aktiv i en historisk process som har format mitt liv.

2. Hur ser du på solidaritet som begrepp och praktik idag?

Av min mamma fick jag lära mig att dela med sig av det lilla som man har är en handling som lyfter oss som människor.

Rolando Pérez är född i Chile 1947 och är bosatt i Södertälje. Hans praktik inkluderar flera olika tekniker, bland annat skulptur, installation och måleri. Han är utbildad vid Konsthögskolan i Santiago, Chile samt vid Konstfack i Stockholm. Han har tidigare ställt ut på Södertälje konsthall vid flera tillfällen och har även gjort offentliga verk i staden, bland annat ”Offergåva till gudarna” (1993) till Södertälje Stadsbibliotek. Pérez illustrerade flera nummer av Chilekommitténs tidskrift Chilebulletinen på 1970-och 80-talen.