Vi har intervjuat de medverkande konstnärerna i utställningen Internationella motståndsmuseet 1978-2020 om deras relation till Chile, kuppen och motståndsmuseet.

1. Vad är din relation eller dina associationer till Internationella motståndsmuseet?

Jag kände inte till Internationella motståndsmuseet innan den här utställningen. Jag tänkte tillbaka till barndomen. När jag var liten umgicks vi med många andra chilenska familjer och folk som arbetade med kultur, kollektivt och med solidaritet.

2. Kan du beskriva din relation till Chiles historia- kuppen, diktaturen och dess gensvar i världen?

Jag är född i Sverige, med föräldrar från Chile som var med om kuppen. Jag kände det nästan som att jag upplevde kuppen själv, genom mina föräldrars berättelser om militären, diktaturen, försvinnanden och Salvador Allende. Jag kunde känna deras sorg; att lämna sin familj och börja om på en ny plats. Det finns mycket militärer och våld i mina tidigare verk och även om jag gått vidare från det nu känner jag ändå att det påverkar mig fortfarande; att vi är splittrade som familj. Men mamma och pappa har lärt mig mycket om kulturen, det finns många bra saker med familjehistorien också, med att vara chilensk

3. Hur ser du på solidaritet som begrepp och praktik idag?

Jag växte upp med att gå på demonstrationer och jag tror att min familj var mer insatt då än vad jag är nu. Nu finns det så mycket information och nyheter överallt, det kan vara svårt att ta till sig. Men jag tycker att det är viktigt att genom konsten bjuda in människor, att skapa och delta. Genom konsten kan man även påverka, förändra och få folka att känna och förstå andras verkligheter. Jag tänker också mycket på miljön, varje person har ett ansvar att ta hand om varandra och att vara medveten. I och med min familjehistoria har jag bland annat jobbat mycket med identitet och med att känna sig hemma eller inte. När jag var liten kände jag mig inte riktigt hemma någonstans och jag vill att nästa generation ska kunna känna sig hemma där de föds, känna sig mer rotade. Man kan lätt bli kvar i det förgångna och inte blicka framåt. Jag försöker göra konst de unga kan känna igen sig i. Kultur ger en känsla av tillhörighet, samtidigt som det är något rörligt. Det är viktigt för mig att skapa nya kulturer, att få ta både från gamla traditioner och att hitta på nya.

Valeria Montti Colque är född 1978 i Stockholm. Hon bor och är verksam i Stockholm. Hon tog sin examen (MFA) från Kungliga Konsthögskolan 2004. Utställningar inkluderar Biennal SIART i Bolivia, 2016 och soloutställningarna De Rotlösas Trädgård, Santiago Museum of Contemporary Art, Chile och Fjärilsvingar Ovan Betong, Gotlands konstmuseum, Visby.